Dag 7: Mot Shanghai

Jag hade köpt biljetten ett par dagar tidigare och det var en så kallad ”hard sleeper bed”. Det lät inte så inbjudande men jag upptäckte att det var betydligt bättre än jag trott. I min kupé fanns två stycken trevåningssängar, alltså totalt 6 sängar. Mina kupékompisar var tre stycken kinesiska män, två stycken kring 45-50 och en lite äldre än så. Dom gick inte att få ögonkontakt med så jag gissar att dom inte kunde ett ord engelska.

Kupén var lite trist att vara i så jag satte mig i restaurangvagnen och tittade ut. Att döma ett land från vad man ser kring ett järnvägsspår kanske inte är riktigt rättvist, men jag såg väldigt mycket gamla ruckel och trasiga hus, sopor, bönder som jobbade på sina fält och så vidare. Det såg fattigt ut. Provinsen som gränsar till Hongkong heter Guangzhou.

Tågresan är på totalt ca 200 mil och kommer ta 26 timmar.

I restaurangvagnen satt förutom jag tre kanadensiska tjejer och en grupp svenskar. Jag hälsade inte på dom och hade ingen lust att prata med dom. Jag beställde in lite mat, en tallrik med nån slags fläskkött och sen en skål ris för runt 30 kronor. Jag vet att priserna på tågen alltid brukar vara väldigt högt, så jag ser fram emot matpriserna i Kina sen.

Toaletterna på tåget är lite småjobbiga. Det är ingen riktig toalettstol utan den sorten man får sitta på huk över. Typ hål i marken. Spolar gör man genom att trycka på en pedal som öppnar en lucka ner mot spåret. Bredvid toaletten finns en hink med vatten som man nog ska använda till att tvätta bort eventuella rester från toaletten. Fast allting var rent och såg fräscht ut så det ska nog gå bra.

Lyset började släckas vid 22-tiden så då var det bara att krypa tillbaks till kupén och försöka sova. En av rumskompisarna hade det mest högljudda snarket jag nånsin hört. Jag var klart imponerad, men inte speciellt road. Till att börja med somnade jag ganska snabbt men jag vaknade ett par gånger under natten av att han snarkade. Andra gången han väckte mig så sköt jag en gummisnodd som jag hade runt handleden mot hans vänstra tinning. Han reagerade inte ens utan fortsatte att snarka. Jag kom på att jag hade ett par öronproppar i min väska och det blockerade det mesta av oljudet och jag lyckades sova ostört resten av natten.