Dag 3: Victoria Peak

Igår kväll efter att jag checkat in på hotellet så sov jag nån timme, och gick sen ut på stan för att kolla lite. Jag hittade en irländsk pub som jag besökte och drack ett par Guinness. Ölen måste ha tagit rätt bra, för när jag hade gått ut därifrån så skulle jag bara böja mig ner för att knyta ena skon, och råkade hälla ut allt innehåll ur min ryggsäck som jag hade glömt stänga. Gatan utanför puben var rätt brant och saker började rulla…. usch, pinsamt! Jag kan aldrig mer visa mig där igen.

I morse bokade jag ännu en natt på det här hotellet, men jag kom på att det hotellet Peter hade rekommenderat inte var det här, utan ett annat i samma byggnad! Förvirrande, speciellt som dom har nästan samma namn. Jag gick i alla fall in där och bokade en natt för i morgon. Det hotellet såg mycket finare ut faktiskt.

Jag hade planerat att äta dim sum till frukost, vad det nu är egentligen. Men jag var lite sent ute i morse så jag hittade ingen restaurang som serverade det. Det verkar vara rätt vanligt att restaurangerna är öppna en stund på morgonen och sen stänger dom och öppnar igen till lunch fast med en annan meny.

Jag tror inte att jag är så lämpad för att resa själv. Det känns som om jag inte har nåt att göra hela tiden, fast jag skulle kunna hitta på en massa grejer. Det vore nog roligare att resa tillsammans med någon kompis.

Victoria Peak

Det blev ingen frukost alls i morse som jag hade tänkt, utan jag tog istället färjan över till Central för att titta lite. Jag gick in på en smoothie-bar som hade gratis internetuppkoppling, och jag satt där i ett par timmar och surfade på nätet och skickade lite mail. Det är sju timmars tidsskillnad mot Sverige så ingen var online på msn. Jag sökte lite på sevärdheter i Hongkong och bestämde mig för att åka upp till Victoria Peak, upp på berget på Hongkong-ön.

Det går en spårvagn dit upp till toppen och den var bitvis extremt brant. När jag kom upp där så var jag väldigt hungrig, eftersom jag bara hade druckit några smoothies på hela dagen. McDonalds fanns där och det kändes på något sätt befriande. Jag är väl lite skadad som västerlänning ändå.

När jag kom upp på utsiktsplatsen på Victoria Peak så höll jag nästan på att tappa andan. Vilken utsikt! Jag har aldrig sett nåt så imponerande förut faktiskt. Även om det var lite dimmigt i luften så kunde jag se väldigt långt, och skyskraporna såg hur tuffa ut som helst. Fast jag stannade inte speciellt länge. Efter typ en minut så tänkte jag att jag hade sett det och funderade på att åka ner igen. Det hade varit kul att ha nån annan att prata med om utsikten. Jag stannade i alla fall kvar en kvart eller så innan jag åkte tillbaks neråt.