Visum till Kina

Visum till Kina får du enkelt genom
att fylla i en blankett och skicka in den
med posten tillsammans med ditt pass
och ett foto. Ungefär en vecka senare får du
tillbaks ditt visum med posten. Klicka här
för att söka visum.

Hem > Blogg om Kina > Dag 2: Middag med John och hans kompisar

Dag 2: Middag med John och hans kompisar

Jag sov bra och ostört hela natten och vaknade efter 9. Det är ganska mörkt i rummet på grund av att nån har tejpat för tidningar för fönstren, så det var väl därför jag sov så länge antar jag.

När jag tänkte ta en dusch i morse så upptäckte jag att det hängde några elkablar ut från väggen, farligt nära duschen. Helt klart inom stänkavstånd. Jag ville inte riskera att bli stekt så jag hoppade över duschen. :) När jag var på väg ut från hotellet så såg jag flera skyltar som varnade för råttgift. Inte världens fräschaste ställe det här alltså och jag tänker inte sova här en enda natt till.

Idag har det hänt mycket faktiskt. När jag lämnat hotellet så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag gick ner mot vattnet och tittade runt lite ett tag, och så satte jag mig ner på en bänk för att vila lite. Då kände jag mig rätt ensam faktiskt, och ångrade lite att jag hade åkt iväg. Jag satt och slöläste lite i min guidebok om Hongkong, och då kom det fram en amerikan och frågade om jag visste vad man kunde göra här (eller in this damn place som han nog sa det). Han hette Peter och hade precis som jag kommit hit igår, och verkade också rätt vilsen.

Peter och jag pratade en stund och bestämde att vi skulle åka över till andra sidan vattnet, till själva Hongkong-ön. Vi tog färjan dit, till stadsdelen Central. När vi kommit dit så ville han se lite genuina Hongkong-områden och inte bara höghus och kostymer som i Central.

Det har varit ganska dimmigt och mulet hela dagen idag så jag har inte sett så mycket av utsikten, fast det går ju ändå att se hur jäkla mycket höghus det finns här. Jag har aldrig sett nåt liknande faktiskt, det påminner säkert en del om New York, fast jag inte varit där heller.

Vi bestämde oss i alla fall för att ta spårvagnen ut mot lite mer omoderna områden. Spårvagnen var rätt tuff, den såg ut att vara väldigt gammal och hade två våningar. Den gick väldigt sakta, men det var trevligt att se staden glida förbi medans man satt ner och vilade. När vi satt och pratade på spårvagnen så kom det fram en kinesisk kille och började prata med oss. Han hette John och sa att han var på väg till posten för att hämta ett paket. Okej sa vi. Han frågade även om vi ville äta lunch med honom och hans kompisar. Vi gick med på det. Jag var inte särskilt sugen på det men Peter verkade jätteglad att få träffa några av lokalbefolkningen. Vi gick av spårvagnen och tog en buss tillbaks mot centrum. Peter hade bestämt träff med sina kompisar på en italiensk restaurang nånstans, och Peter har tydligen verkligen bestämt att bara uppleva det väldigt lokala, så han avböjde plötsligt och ville inte längre vara med. Det tyckte jag kändes lite retligt, för jag ville ju egentligen inte äta lunch med Johns kompisar. Jag kände att jag var tvungen ändå och följde med. John hade tre kompisar, Geoffrey från Singapore, Bill och sen Bills fru som var från Korea, plus deras dotter på ca ett år.

Lunchen blev bättre än jag trott, och det var faktiskt väldigt trevligt. Vi snackade mycket om Hongkong, men också om Kina, för dom hade planer på att starta en koreansk restaurang på kinesiska fastlandet. Vi bytte telefonnummer och mail osv…

Innan Peter stack iväg så gav han mig adressen till hotellet han bodde på. Han sa att det var bra och billigt så jag bestämde mig för att åka dit. Bills koreanska fru och barn skulle också åt det hållet så vi hade sällskap på tunnelbanan.

Det här hotellet som jag är på nu var mycket bättre än det förra och även billigt. Först när jag kom dit och frågade efter ett rum, så sa dom att det var fullbokat men att det fanns ett dubbelrum för 200 HK-dollar per natt. Jag sa att jag tänkte leta vidare, och då fanns det plötsligt ett enkelrum ledigt också… det kostade 180. Inte så stor skillnad men det kändes som en principsak. Hotellet verkar skötas av ett äldre par från Hongkong, och dom är trevliga men har rätt svårt med engelskan. När dom hade visat mig mitt rum, som faktiskt var förvånansvärt fint för dom pengarna, så började dom mummla en massa och sa sen change change till mig. Jag blev lite irriterad och försökte säga att om nästa rum är sämre så tar jag mina pengar och går. Rummet jag fick flytta till var större och finare än det första, så jag kände mig rätt dum. :)


Artikeln postad av

Skriv en kommentar

Foton och bilder från Kina