Ungefär en vecka efter…

Och jag har fortfarande inte fattat att jag är hemma. 3v borta är lång tid. Tillräckligt lång för att vissa dagar ska vara tråkiga. Hehe. Nu börjar saker och ting falla på plats. Direkt när jag kom hem så blev jag dödsförkyld, så jag blev tvungen att stanna hemma c:a en vecka från jobbet. Jag har haft gott om tid på mig att bearbeta det som hände, men jag är nog inte riktigt klar med det ännu. Det som är nytt är att jag har övertygat henne om att det bästa sättet för henne att komma hit är genom att söka ”besöksvisum”. Då kan hon, om jag förstår det rätt, komma hit som min flickvän och bo en längre tid hos mig. Säg 3mån, eller mer. Jag vet inte hur lång tid det handlar om, men det känns mycket säkrare att söka det än att söka immigrationsvisa, eftersom det är 99% chans att hon inte får det.

Saker som man har tänkt på nu som man inte tänkte på så mycket där, är tex att man måste ha en guide som kan tala kinesiska. Om man inte kan det själv, förstås. När jag var där så kunde jag absolut inte göra någonting alls själv. Enkla saker som att tex gå och handla, eller ta en fika är omöjliga om man inte kan språket. Det är konstigt nog saker man kan njuta av när man kommit hem igen. Eftersom man är så totalt utlämnad och verkligen inte förstår något alls av det som sägs, eller är skrivet. Andra ”småsaker” är tex renligheten på olika städer. Det är stor skillnad på Peking, Sheng Zou, eller Shanghai. När vi kom till Sheng Zou blev jag lite. för att använda aftonbladet svenska, ”chockad”.  Lerpölar överallt, smutsiga restaruanger, jag menar tom sedlarna var smutsiga. (Nej jag skämtar inte). Det ledde till att jag snabbt avskaffade sandalerna jag hade med mig. Första kvällen jag hade på mig dem var det strumpor som gällde, men dagen efter gick vi snabbt och köpte ett par nya skor. Svindyra, hehe. 168RMB för några Armanikopior. Det är lätt de skönaste skor jag någonsin haft. Det är också stor skillnad på hur trevliga människor är, och hjälpsamma. Min fästmö kunde lätt fråga folk efter vägen i Peking, och folk var hjälpsamma och trevliga. I Shanghai så fick hon ofta till svar ”Vet inte” eller ”har inte tid” eller nåt i den stilen.

Natttåget till Shanghai var otroligt roligt och spännande för mig som svensk. Jag har tidigare aldrig åkt sovvagn, så det var en upplevelse bara det. Extra roligt eftersom alla kineser i närheten försökte prata med mig. Det var jättetråkigt att jag inte kunde svara själv. Men det gick ju bra med fästmön som översättare. Vad ska jag skriva om Shanghai? (Jag kom precis på att jag inte skrivit något om Peking, trots att jag tillbringade mest tid där. Ska återkomma till det). Shanghai är verkligen Kinas New York. Jag var i New York 94 om jag minns rätt med mina föräldrar. Och jag kommer fortfarande ihåg ”storstadsstämningen” och energin som finns där. Det var samma stämning och energi i Shanghai. Alla skyskrapor som finns överallt, och man kan verkligen se hur de försöker överträffa varandra i design och höjd. En annan detalj i sammanhanget är ju att Shanghai är mycket dyrare än Peking. Nästan lika dyrt som i Sverige. En kul sak jag minns är att vi gick på Pizza Hut både i Peking och Shanghai. I Peking var pizzorna gigantiska medan de i Shanghai var mindre än hälften så stora som Pekings. Dessutom var de dyrare.

Peking är ju verkligen totalt annorlunda mot Shanghai. Om man drista sig till att jämföra med några svenska städer, så skulle jag vilja jämföra dem med Sthlm och GBG. Peking är mera inriktat på att bevara sitt kulturarv, och Shanghai är en modern storstad. Jag vet inte riktigt hur annars jag ska jämföra för folk som aldrig varit där. Det kanske är en dålig jämförelse också, men det är smällar ni läsare får ta (dåligt skämt). För mig som svensk turist är det intressant att titta på kinesisk tv. Även om man inte förstår ett smack av det som sägs, så är det ändå roligt för man förstår ju lite genom att titta på bilderna iaf. Hee. Jag glömmer aldrig första veckan, då låg jag och min fästmö på hotellrummet och tittade på tv. Det var ett program om vackra kvinnor. Alltså kvinnor som är tillräckligt vackra för att kunna visa sig i bikini på stranden. De hade någon snygg tjej som var modell, och alla i publiken kunde kommentera hennes utseende, och även ställa frågor. (Det var det min fästmö förklarade iaf). Skulle ett sånt program tillåtas i svensk tv? Knappast. Andra saker man märker med kinesiska tv produktioner är hur billigt allt är gjort… Jag menar. På äldre visa män ser man hur de har färgat håret grått, och att de har lösskägg på sig. Nerdar har glasögon och uppträder som en nerd ska, vackra tjejer skaffar sig hunkar till män osv. Och tom jag som inte förstår något kan förstå när någon är en dålig skådespelare. Konstigt, men sant. Vääääldigt många dåliga tv serier och filmer hann man se, zappa förbi på rutan när tjejen hade kontrollen. 

Nej gott folk, nu ska jag lägga tangentbordet åt sidan för den här gången. Vem vet, jag kanske skriver mer om denna resa när andan faller på, eller om min tjej får visum hit.

Ha det gött!