Om det är något fält som inte är aktuellt för dig, till exempel fältet för tidigare nationalitet eller liknande, fyll då i ”n/a”.
Alla fält som du vill lämna tomma ska fyllas i med ”n/a”.

OBS: På bilderna har blanketten översatts till svenska i illustrativt syfte. Det går inte att använda den versionen när man gör sin ansökan. Den riktiga blanketten är skriven på engelska och kinesiska och den kan laddas ner via länken.

Sida 1

Foto: Fotot ska vara ett nytaget, välliknande passfoto, taget rakt framifrån. I färg med ljus bakgrund.

1.1 Ditt namn som det står i passet. Efternamn, eventuella mellannamn plus alla förnamn.
1.2 Ditt namn skrivet på kinesiska, om du har ett sådant (till exempel om du tidigare varit kinesisk medborgare)
1.3 Andra namn du har haft, som till exempel namn som ogift.
1.4 Kön, M = man, F = kvinna
1.5 Ditt födelsedatum i formatet åååå-mm-dd.
1.6 Din nuvarande nationalitet.
1.7 Tidigare nationalitet. Om du tidigare varit medborgare i något annat land.
1.8 Födelseplats. Stad och land.
1.9 Numret på ditt ID-kort. I Sverige är det samma som personnumret.
1.10 Typ av pass. De allra flesta har ”Ordinary”.
1.11 Ditt passnummer.
1.12 Passets utfärdandedatum.
1.13 Plats för utfärdande av pass (stad, land).
1.14 Passets sista giltighetstid.
1.15 Ange ditt nuvarande yrke.
1.16 Ange din högsta utbildning.
1.17 Nuvarande arbetsgivare eller skola. Namn, adress och telefonnummer.

Sida 2

1.18 Din hemadress, gata och ort.
1.19 Ditt postnummer.
1.20 Ditt mobilnummer eller hemtelefonnummer.
1.21 Din e-postadress.
1.22 Civilstånd.
1.23 Familjemedlemmar. Föräldrar, syskon.
1.24 En person i Sverige som kan kontaktas vid en nödsituation.
1.25 Var är du när du söker visumet (Sverige).

2.1 Anledningar till din resa.
2.2 Antal gånger du vill resa in i Kina. (Tänk på att till exempel en tur till Hongkong och tillbaks innebär två inresor i Kina).
2.3 Ansöker du om expresshantering? Detta gäller endast i nödsituationer och är upp till ambassaden att avgöra.
2.4 Förväntat datum för första inresa.

Sida 3

2.5 Hur länge planerar du att stanna i Kina som längst (ange den längsta vistelsen vid flera inresor)
2.6 Resplan i Kina. Ange datum och plats dit du ska åka. Går också att ange på ett separat papper istället.
2.7 Vem betalar för din resa? Du själv eller någon annan? Ange vem.
2.8 Om du är inbjuden till Kina, ange namn, adress osv till inbjudaren.
2.9 Har du haft visum tidigare? Ange när och var du fick det (tex Stockholm)
2.10 Övriga länder du besökt de senaste 12 månaderna.

3.1 Har du någonsin stannat längre än visumet tillät?
3.2 Har du någonsin nekats visum till Kina, eller inresa till Kina?
3.3 Förekommer du i belastningsregistret? (oavsett land)
3.4 Har du någon av dessa sjukdomar?
3.5 Har du besökt länder drabbade av smittsamma sjukdomar?
3.6 Om du svarat ja på någon av frågorna 3.1 till 3.6, skriv en förklaring här.

Sida 4

3.7 Om du har ytterligare uppgifter du vill dela med dig av, skriv de här.
3.8 Delar du pass med någon som söker visum samtidigt som dig, ange här (ej relevant för svenskar)

4 Skriv datum och din signatur. Du intygar att ansökan är ifylld sanningsenligt.

5.1-5.5 Om din ansökan fylls i av någon annan person behöver du ange vem här.

Gå direkt till sidan för att söka visum.

Turistvisum till Kina

Turistvisum är den vanligaste typen av visum och den som de allra flesta behöver. Man kan välja om visumet ska gälla för en eller två inresor till Kina. Ditt visum kommer gälla för en vistelse i Kina på 30 eller 60 dagar. Ett visum för två inresor gäller alltså i 30+30 eller 60+60 dagar och du måste lämna landet i mellan.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Affärsvisum till Kina

Alla som ska till Kina för att göra någon form av arbete eller affärer ska söka affärsvisum. Det går till på samma sätt som turistvisum med den skillnaden att det krävs en inbjudan. Inbjudan får du av det företaget i Kina som du ska besöka. På inbjudan ska dina personuppgifter finnas med så det tydligt framgår att den är avsedd för dig.

Om du vill söka visum för 3 eller fler inresor (multi entry) i 6 eller 12 månader och/eller för mer än 30 dagar per vistelse (60 eller 90) behöver du en så kallad officiell inbjudan. Det är en särskild blankett som en kinesisk myndighet fyller i och stämplar, och det inbjudande företaget sköter den kontakten åt dig. Den blanketten behöver du bifoga tillsammans med inbjudan och den vanliga ansökningsblanketten. Du kan även söka multi entry-visum om du varit i Kina två gånger under de senaste 12 månaderna (två stämplar i passet), och då räcker det med en vanlig inbjudan från ett företag.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Studentvisum till Kina

Nuförtiden åker många till Kina för att studera. Du behöver bifoga ett antagningsbesked från den skola där du ska studera.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Krav på fotot

Du måste bifoga ett passfoto i färg, taget rakt framifrån mot vit bakgrund. Egenhändigt tagna foton godkänns aldrig. Svartvita foton är inte längre godkända.

Behöver man boka hotell eller flyg innan man söker visum?

Ja, från och med 1 januari 2012 så behöver man alltid bifoga kopia på hotellbokning samt flygbiljett när man söker turistvisum. Man behöver dessutom bifoga ett personbevis (som visar på din folkbokföringsadress) samt även skriva en färdplan.

Man måste ha bokat minst en hotellnatt.

Det går lika bra med tågbiljett som flygbiljett. Om du inte har någon biljett tillbaks till Sverige så kan du bifoga en biljett som visar att du ska resa ut ur Kina. Om du inte skulle ha någon biljett ut ur Kina så kan du bifoga en biljett som visar att du kommer resa från något annat land tillbaks till Sverige.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Behöver man besöka kinesiska ambassaden eller kinesiska konsulatet?

Nej, man behöver inte besöka kinesiska ambassaden. Numera kan man inte ansöka om visum direkt på ambassaden, och kinesiska konsulatet i Göteborg har dessutom slutat ta emot postansökningar.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Om ni har frågor angående visum till Kina, var vänlig Kontakta oss via formuläret för snabbast svar.

I Shanghai är de flesta vana vid att se blonda barn, men det räcker att bege sig till en av stadens turistattraktioner för att dina barn ska bli den stora attraktionen. Många kineser från landsbygden besöker Shanghai på helgerna och för dem är det fantastiskt att få med sig hem en bild på en blond unge.

Om ditt barn gillar uppmärksamhet är det inga problem. Vår treåring har dock tröttnat på kamerorna som plockas fram så fort de får syn på honom. Han har lärt sig att själv säga ifrån på engelska och kinesiska och de allra flesta respekterar det. Vår ettåring njuter av uppmärksamheten och ler mot blixtarna.

Att ta med sig barn på restaurang är absolut inga problem i Kina. Ljudnivån är ofta så hög att det inte märks om barnen skriker. Serveringspersonalen är alltid vänliga mot barn och vill ofta leka med dem. Nedkladdade bord städas och smuliga golv sopas utan sura miner. Kineserna äter middag tidigt så restauranger är öppna när barn är hungriga och man slipper att vara ensam gäst. Barnstolar finns ganska ofta på restaurangerna i Shanghai men är av varierande kvalitet. Att ta med en liten resestol är ett tips!

Även om kinesiska mammor sällan ammar sina barn på restauranger eller på andra ställen på stan är det ingen som opponerar sig om någon gör det. Så länge man själv tycker att det är okej med nyfikna blickar är det inga problem att amma sitt barn på stan.

Här nedan kommer vi gå igenom några kinesiska maträtter som man sällan hittar på kinarestauranger i Sverige, men som är väldigt vanliga och traditionella maträtter i Kina.

Tangyuan

Tangyuan (Tāngyuán, 汤圆) är fyllda kladdiga bollar gjorda av rismjöl. Tang betyder soppa och yuan betyder bollar. Bollsoppa helt enkelt. Tangyuan är traditionell kinesisk mat som man alltid äter på det nya årets femtonde dag, sista dagen för nyårsfirandet.

Tangyuan

När man gör tangyuan så blandar man först ihop en deg gjord på rismjöl och vatten. Man plattar ut lagom stora bitar, lägger en klick fyllning i mitten och formar till en boll.

Tangyuan behöver nödvändigtvis inte ha någon fyllning alls men har det i princip alltid. Vanliga fyllningar är hackade nötter, sesamfrön, choklad eller en pasta gjord på de röda bönorna som är så vanliga i Kina och som kallas azukibönor.
När bollarna är färdiga så sänks de ner i kokande vatten. De får koka i några minuter, och när de är klara flyter de upp till ytan.

De serveras i en skål tillsammans med vattnet de kokade i, och när man ätit upp bollarna kan man även dricka upp vattnet som tagit lite smak från bollarna.

Zongzi

Zongzi (粽子) är en slags klibbigt ångkokt ris som är invirat I bambublad. Det finns i princip två olika typer av zongzi, de salta och de söta. De salta är av den matiga typen och innehåller förutom riset även något slags kött, till exempel bacon.

Zongzi

De söta kan innehålla vindruvor, dadlar, azukibönor och så vidare, tillsammans med riset. När man äter den söta sorten är det även vanligt att man doppar de i socker innan man stoppar de i munnen.

Anledningen till att man använder bambublad när man gör zongzi är att bambubladet har en så pass fet yta att det klibbiga riset inte fastnar på bladet. Därmed är det enkelt att servera lagom portionsstorlekar av zongzi.

Jiuniang

Jiuniang (jiǔniàng, 酒酿) är en söt grötliknande soppa gjord av ris som blivit jäst. Man gör jiuniang genom att först ångkoka riset. Sedan tillsätter man ytterligare vatten och även en speciell sorts jäst. Blanda väl och låt stå i ett antal dagar. Riset jäser och alkohol bildas. Det blir helt enkelt ett slags risvin.

När det har jäst klart så kan man äta det som det är, eller koka tillsammans med ägg som man blandar ut i gröten. Det är även vanligt att man äter det tillsammans med tangyuan.

Jiuniang med ägg

I Kina anser man att jiuniang är mycket nyttigt. I södra Kina brukar kvinnor som just fött barn äta jiuniang då det sägs att de producerar mer mjölk då. Alkoholen dunstar bort när man kokar soppan så det lär inte vara farligt för barnet.

I Sverige kan man ofta köpa jiuniang i asiatiska matbutiker. Det går även att köpa den speciella jästen om man vill göra ett försök att tillverka jiuniang själv hemma (alkholhalten blir mycket låg så det är helt lagligt).

Youtiao

Youtiao (yóu tiáo, 油条) är en slags lätt saltad friterad deg som kineserna brukar äta till frukost. Man äter det tillsammans med antingen risgröt eller varm sojamjölk. Youtiao finns att köpa överallt på morgnarna och det är dessutom ganska billigt.

Youtiao

Zhacai

Zhacai (zhà cài, 榨菜) är en speciell inlagd grönsak som härstammar från Sichuan i Kina. Grönsaken är från kålsläktet och kallas för sarepsasenap.

Zhacai

Smaken är en blandning av salt, surt och lite starkt från chilin och de har en krispig konsistens.
Zhacai köps i små påsar och är mycket billigt. Det går att äta som tilltugg tillsammans med annan mat eller så kan de ingå som ingrediens i maträtten.

Baozi

Baozi (bāozi, 包子) är ett slags ångkokt bröd med fyllning. Fyllningen kan bestå av köttfärs blandat med olika sorters hackade grönsaker. Det kan även vara grönsaker och ägg eller bara grönsaker. Den i Kina så vanliga azukibönan går förstås även att hitta i baozi.

Baozi

Baozi äts oftast som frukost men det brukar kunna gå att beställa baozi även senare under dagen.

Hotpot – Hougou

Hotpot (huǒ guō, 火鍋) kallas ibland även kinesisk fondue och är väldigt vanligt i Kina. Man har en stor gryta i mitten av bordet med en oftast kryddstark buljong. Maten man tillagar i en hotpot är oftast tunna skivor av kött, olika sorters grönsaker, svampar, räkor och skaldjur, nudlar med mera.

Huoguo

Man får in maten rå men skivad och lägger sedan ner det man vill äta i grytan. När det är klart tar man upp det och äter tillsammans med någon sås som ofta är hackad vitlök i olja eller en sesampasta med hackade korianderblad. Doppa köttet eller grönsakerna i såsen och ät.

När man äter hotpot på restaurang så står det en gryta på varje bord. Är man ett sällskap så får man dela gryta. Om man kommer själv till restaurangen så kan man få dela gryta med andra som också är själva. Då gäller det att hålla reda på maten mat stoppar i grytan så den inte tas av någon annan. Ofta kan man få en slags sil som man lägger sin mat i och sänker ner i grytan. Det finns även varianter där man trär upp maten på en slags tråd som man sänker ner i grytan och sen fiskar upp när det är klart.

Hotpot är vanligt över hela Kina, men särskilt i Sichuan där man äter hotpot hela tiden. Där tycker man om stark mat och ofta kan man känna den starka chililukten när man går på gatan utanför restaurangen.

Detta var en kort liten introduktion till sådan kinesisk mat man sällan får chansen att komma i kontakt med utanför Kina. Nästa gång du åker till Kina, se till att prova något nytt!

Kineserna går efter samma kalender som vi och större delen av världen (den Gregorianska kalendern), men det är mest av praktiska skäl. Nästan alla helgdagar följer den gamla traditionella kalendern som bygger på månens faser. Därför infaller nyåret på olika datum varje år, någon gång i slutet av januari eller februari.

Kinesiska nyåret är den 3:e februari 2011. Då övergår det till Kaninens år.

Vårfestivalen inleds med nyårsafton som är den sista dagen på året enligt den traditionella kinesiska kalendern och det är den allra viktigaste högtiden för kineserna. Hela helgen är 15 dagar lång och det är för de allra flesta kineser den längsta sammanhängande ledigheten de får under året.

Vårfestivalen går till stor del ut på att träffa familjen och alla släktingar och även hedra sina förfäder. Alla är lediga, eller i alla fall nästan alla. Förr i tiden var även hotell och restauranger stängda men nu är det inte så längre. Det blir mer och mer vanligt att man äter sin nyårsmiddag på restaurang istället för hemma men det brukar kräva att man bokar ett par månader i förväg på de populärare ställena.

På nyårsdagen är det tradition att skjuta raketer och smällare hela dagen, och det röda pappret från smällarna som ligger på marken anses bringa tur och lycka. På nyårsdagen besöker man mannen i familjens släktingar och firar med dem. Det är även vanligt att man gör kortare besök hos kompisar eller jobbarkompisar för att önska dem gott nytt år. Man brukar också sända lyckönskningar till alla man möter som man känner igen men kanske aldrig brukar prata med så ofta. Dagen efter nyårsdagen besöker man fruns släktingar.

Man delar inte ut presenter på samma sätt som på till exempel vår julafton men alla barn brukar få lite pengar, och de ligger alltid i ett rött kuvert.

Att åka till Kina som turist under Vårfestivalen är en väldigt dåligt idé, räkna med att mycket är stängt. Har du dock vänner i Kina och har turen att kunna få fira nyåret hemma hos en kinesisk familj, kan det vara en väldigt kul upplevelse.

Kineserna föredrar att bilda klunga, och det gäller att komma först till varje pris. Speciellt när alla har lite småbråttom, som vid biljettluckan i tunnelbanan. Även om man äntligen lyckats ta sig längst fram i klungan och står mitt framför expediten i luckan, så kommer det fram händer från höger och vänster som sträcker sig in framför en för att få köpa den där biljetten först. Expediten i kassan bryr sig inte om vem som står först, eller vem som väntat längst, hon ger biljetter till de som sträcker fram pengar till henne.

Kineserna själva blir inte arga på varandra för detta beteende. De blir inte ens lite upprörda, för det är så det funkar. Det är så man köar i Kina. Själv blir jag lätt irriterad över det, för jag vill inte knuffa andra människor när jag ska köpa biljett och jag vill inte bli knuffad själv.

På vissa ställen med extremt mycket besökare (till exempel en del turistattraktioner) kan det finnas ”hagar” precis som på till exempel Gröna Lund i Sverige, det vill säga staket som står uppställda så dom bildar en gång som går fram och tillbaks. Det fungerar givetvis bättre eftersom det tvingar alla att stå som i en riktig kö. Det förekommer dock trängningar även där om man slappnar av för en stund och inte håller tätt bakåt.

Ju mer stressade kineserna är desto sämre funkar kösystemet. Bussar är väl ett av de värre exemplen för där vill alla på så snabbt som möjligt, helst innan avstigande passagerare har fått gå av. Samma sak i tunnelbanan. När man åker tunnelbana i Sverige så bildas en lucka framför varje dörr, med plats för avstigande. Vissa vill tränga sig på snabbt men de flesta står kvar utanför och väntar tills alla fått gå av. I Peking finns sällan någon sådan lucka utanför dörren så där kan man få brottas en hel del ibland.

Det här är givetvis inget man kan göra något åt som besökare i landet. Det är lönlöst att försöka uppfostra kineserna. Det bästa man kan göra av situationen är att förbereda sig med ett stort tålamod och helt enkelt göra som dom. Man har helt enkelt inget val. Känner man till hur det funkar innan man åker så har man i alla fall ett litet övertag eftersom man slipper bli överraskad.

Hong Kong var raka motsatsen till övriga Kina. Där stod alla i kö, och bättre än jag någonsin sett i Sverige till och med!

Du får ett pris av försäljaren, till exempel 600 för en jacka. Kontra med 100 eller något liknande som ändå verkar hyfsat rimligt. Försäljaren kanske låtsas bli chockad eller arg eller liknande, men sänker sitt pris till 300. Då säger du, ”tyvärr, 100 är vad jag kan betala, ok?” Försäljaren nekar förstås och då är det läge att tacka för sig och sakta gå därifrån. Är ditt pris tillräckligt högt så kommer försäljaren ropa tillbaks dig inom några meter.

Om du inte blir tillbakaropad, gå till nästa ställe som säljer samma produkt och upprepa proceduren men bjud 150. Om det inte går, bjud 200 hos nästa. Hur små steg du vill öka bestämmer du naturligtvis själv.

Det här sättet tycker jag själv är det allra snabbaste och bästa. Knepet är att hålla sig till ett pris och inte höja. Om man bjuder över sig själv hela tiden så tror försäljaren att du säkert kan betala ytterligare ännu mer och priset lär sluta högre, plus att det tar längre tid.

Hur mycket man kan pruta är olika på olika produkter. Betalar man 25% av försäljarens första bud så är man säkert inte helt fel ute men det varierar stort (mitt rekord är 70 kronor för en väska försäljaren ville ha 700 för. 10%!). På vissa saker kan man inte alls pruta speciellt mycket, speciellt saker som har ett väldigt lågt pris (att pruta på en grej som kostar 10 kronor känns ändå lite meningslöst).

En nackdel med min metod är att det blir mycket att hålla reda på om man vill köpa många olika saker. Det gäller att ha bra minne så man inte blandar ihop priserna.

I varuhus och butiker

Ovanstående gäller marknaderna (utomhus och inomhus). I ”riktiga” varuhus och butiker prutar man sällan, även om det går ibland, precis som i Sverige. Om man vill pruta så föreslår jag att man istället för att göra som ovan helt enkelt frågar om man skulle kunna få lite rabatt. Det är mycket artigare och försäljaren kommer inte känna sig obekväm.

Butiker i Kina har ofta rea och det känner man igen på att det står en siffra vid den hyllan, tex 9 betyder att man betalar 90% av originalpriset, 7 betyder 70% av originalpriset. Det blir lite bakvänt mot Sverige där vi anger hur mycket procent vi får dra av istället.

Ibland blir det väldigt roligt faktiskt, det blir nästan lite poetiskt när dom försöker sig på att göra direktöversättningar från kinesiska till engelska.

Fler roliga bilder finns på siten Engrish.com

Deras system kan vara väldigt praktiskt att lära sig innan en Kina-resa eftersom det kan vara ganska användbart ibland. Om du köper nånting och försäljaren knyter sin näve framför dig så betyder det inte att han är arg och vill slå dig utan att det kostar 10 spänn. Hmm, förhoppningsvis i alla fall.

Kinesernas system med att räkna med fingrarna tycker jag vi borde börja med även i Sverige och i resten av världen. Problemet är väl att någon måste börja och sen förklara för alla vad det betyder och dessutom försöka övertyga alla andra om hur bra det är.

Så här ser det ut, i ordning från 1 till 10.

Banken i Kina

När jag först kom till Kina för att studera så bestämde jag mig för att öppna ett konto i en kinesisk bank, då jag trodde att allt skulle bli så mycket smidigare då. Jag hade tagit med en del kontanter (dollar och euro) och jag ville sätta in alla kontanterna på banken. Jag gick till den närmsta banken som var Bank of China. När jag kom fram till luckan blev det lite problem då ingen på banken kunde någon som helst engelska, i alla fall inte tillräckligt för att kunna vara till någon hjälp. Som tur var så stod en koreansk tjej i kön bakom mig, och hon hörde allt och förstod mitt problem. Hon kunde prata ganska bra kinesiska och ganska lite engelska, men ändå tillräckligt för att guida mig genom hela proceduren. Jag fick ett uttagskort och en bankbok.

En tid senare var jag på besök i Baoding, ca 120 km söder om Peking. Där behövde jag ta ut lite pengar, men mitt uttagskort funkade inte av nån anledning så jag gick istället till Bank of China, förberedd med en kinesisktalande kompis och beredd på framgång. Det gick inte. Inget bra svar om varför, men det blev inga pengar. Vi tog en taxi till nästa Bank of China och fick ungefär samma resultat där. Dom knappade på datorn, viskade och smusslade lite och meddelade att några pengar det blev det tyvärr inte. Tredje Bank of China – ja, det gäller att ha tålamod – meddelade snart att felet berodde på att jag var i fel stad! Okej, det borde jag ha tänkt på kanske? Banken var rätt, men staden var fel.

Posten i Kina

En gång behövde jag skicka ett brev från Peking till Sverige. Brevet innehöll en cd-skiva och borde kunna skickas som ett vanligt brev eftersom det knappast vägde mer än 20 gram. Första bästa postkontor, med skylt på engelska där det stod ”China Post” och allt, ville givetvis inte skicka mitt brev. De sa att det inte gick att skicka till Sverige därifrån. Undrar om de visste vad posten gör och vad de är till för. Vad är det för mening med att skicka brev om man själv ändå måste åka till rätt ställe med det?

Nästa post, det största postkontoret jag kunde hitta mitt i Peking. De letade länge i prislistan och hittade till slut mitt pris; 268 kronor. Okej, vad gör man… jag skickade inte brevet men jag var lite glad över att de faktiskt kunde tänka sig att åta sig mitt uppdrag.

Tillbaks på skolan så gick jag lite uppgivet in till mitt lokala postkontor och viftade med brevet. Jodå, en tia kostade det och det skulle ta en vecka! Synd bara att jag inte gick till mitt eget postkontor först.

Med risk för att låta lite gnällig, okej mycket gnällig.. men ibland gäller det att ha gott om tålamod när man är i Kina. Samtidigt har jag fått den allra bästa servicen i Kina men det gäller mest på privata hotell, restauranger och butiker. Statliga verk som posten och de stora traditionella bankerna är inget vidare alls. Det kommer säkert att ändras med ökad konkurrens men det finns fortfarande kvar gott om surpuppor bakom kassorna och det känns alltid tråkigt när man drabbas. Nej, det går inte, omöjligt, nästa kund!