Några saker jag gillar med Beijing: människorna, maten, utelivet, klimatet, framåtandan och känslan av att allt är möjligt.

Några saker jag ogillar med Beijing: trafiken, föroreningarna, trängseln i tunnelbanan.

Bild tagen vid Temple of Heaven (eller Tiantan 天坛 på kinesiska) i söndags.

Passkontrollen kan ta sin lilla tid, speciellt om många flygplan landar ungefär samtidigt. Som tur är har de dock gott om folk i Kina så det brukar sitta minst 10 passpoliser och kontrollera passen.

När man kommer ut ur flygplatsen brukar man bli “överfallen” av ett antal svarttaxichaufförer som vill att man ska åka med deras bil, men antagligen är det säkrast att gå förbi dom till den riktiga taxikön istället. Tänk på att taxichaufförerna mycket sällan förstår engelska, eller engelskt/svenskt uttal av kinesiska namn, så se till att ha adressen till ert hotell nedskrivet (med kinesiska tecken helst!)

Lycka till!

Första dagen i Peking brukar jag alltid få lite problem med ögonen. Det svider och dom tåras en del. Det går alltid över efter första dagen så jag antar att man helt enkelt vänjer sig vid föroreningarna, ögonen går in i smog-mode. Det kanske kan vara en bra idé att förbereda med ögondroppar och dylikt, speciellt om man vet att man har lätt att få problem med ögonen.

I Kina eldar man med kol och kol är väldigt bra på att smutsa ner. Vita eller ljusa hus blir snart mörka av alla föroreningar och man kan glömma att hänga tvätt utomhus.

Sandstormar

På våren brukar Peking drabbas av sandstormar. Då färgas luften gul och man får sand i ögonen och i munnen så det knastrar när man äter. Det här är ganska oskyldigt kanske, men det är faktiskt ett riktigt problem. Öknen utvidgar sig och kineserna håller som bäst på att plantera träd och växtlighet som kan binda sanden och hindra den från att blåsa bort.

Sanden gör även att gatorna ser lite ostädade ut eftersom det är dammigt och sandigt överallt. Det går alltid städare omkring och sopar men deras småpetande med kvastarna gör inte mycket skillnad.

Andra städer

Det är inte bara Peking som luktar illa. Peking är inte ens värst. Tyvärr så tenderar kinesiska städer att vara väldigt väldigt stora och alla vill dessutom helst ha en egen bil att åka omkring i, till exemple, Guangzhou. Eller sitta i bilköer i, rättare sagt.

På landet

Det räcker att åka några mil utanför Peking så känner man att luften är betydligt bättre. Det kan nog vara bra att ta en dags paus från föroreningarna lite då och då och ge sig iväg till Kinesiska muren eller någon annan plats som ligger en bit bort.

Hoppas verkligen att Kina lyckas göra något åt miljön innan det är alldeles för sent. Just nu verkar det som om man bara tänker på maximal tillväxt hela tiden.

Denna artikel är bara påbörjad.

Nuförtiden är det många svenskar som vill lära sig kinesiska, och vad kan vara bättre än att göra det i Kina? I Peking finns det närmare 100 universitet och ett stort antal av dessa kan erbjuda nybörjarkurser i kinesiska för utlänningar. Det populäraste universitetet för utlänningar är Beijing Language and Culture University som har ett tusental utländska elever som försöker lära sig kinesiska. Fördelen med ett så stort universitet är att de är vana vid utlänningar och allting bör fungera ganska smidigt. Nackdelen är att man kan spendera ett helt år utan att behöva prata ett ord kinesiska då man omgivs av amerikaner, tyskar och för den delen svenskar. Ett annat tips är att söka sig till en mindre skola som inte har så många elever i språkklasserna och framförallt inte så många västerlänningar. Där tvingas man helt enkelt börja träna på sin kinesiska från första veckan och det är mycket lärorikt även om det känns tufft i början.

När jag själv var i Peking för att plugga kinesiska år 2004, så valde jag ett litet universitet i västra utkanten av Peking. Förutom ett par engelsklärare så var jag den ende västerlänningen på skolan. I min klass var det jag och två koreaner. Vi hade fyra olika lärare och bara en av dom kunde prata engelska. I början var det ganska jobbigt då jag inte fattade ett dugg och var helt nybörjare på kinesiska, men tack vare att vi bara var tre i klassen så kunde ju läraren lägga ner ganska mycket tid på var och en.

Det svåraste tyckte jag var att lära sig alla tecken. Vi behövde lära oss ca 10 nya tecken varje dag och det brukade ta mig 3-4 timmar varje dag efter skolan att plugga in dom, och samtidigt även träna på dom gamla.

Vissa uttal kändes väldigt jobbiga i början, men efter ett tag satt det. Jag fick mycket beröm för mitt uttal och var för det mesta klart bättre än de koreanska klasskompisarna. Dom hade dock en stor fördel med tecknena eftersom dom tydligen får lära sig kinesiska tecken i skolan i Korea.

Skolavgiften kostade $2000 för ett år. De mer kända universiteten är lite dyrare. Jag bodde på ett hotell inne på skolans område och fick betala ca 1200 kronor i månaden för ett dubbelrum. Hade jag valt att dela med någon annan hade priset blivit hälften av det men jag ville hellre bo själv. Rummet hade luftkonditionering och tv, och efter ett tag även bredband! Inom 2 minuters gångavstånd från hotellet fanns 15 olika restauranger där man kunde äta för från 1.50 RMB (ca 1.50 kronor) och uppåt. För 10 kronor fick man riktigt fin mat. En fatöl kostade oftast 3 kronor.
Första veckorna åt jag på den som låg närmast, för där var all mat färdiglagad och jag behövde bara peka på det jag ville ha. Det var även den billigaste så jag betalade runt 1.50 till 3 kronor för varje måltid varje dag. Maten var okej men inget speciellt. Senare vågade jag mig på att besöka de ”fina” restaurangerna och de var så pass mycket bättre och inte speciellt mycket dyrare.

Peking är en bra stad att lära sig kinesiska i då de pratar ”rikskinesiska” utan speciell dialekt och som alla andra kineser ska kunna förstå. Nuförtiden lär sig alla kineser rikskinesiska (mandarin) i skolan så även i de delar av landet där man talar kantonesiska eller andra dialekter kan man klara sig med mandarin.

Om du har funderat på att åka iväg och plugga utomlands men inte riktigt kan bestämma dig, så kan jag göra det åt dig: Åk! Det finns inte en chans att du ångrar dig, och hur det än går så kommer det bli en väldigt bra erfarenhet. Man lär sig ganska mycket av att åka bort ensam ett år till ett främmande land, och man upptäcker alla skillnader som finns mellan länderna. Många går här hemma och klagar på att Sverige är kasst, eller tvärtom bäst i världen, men har man aldrig bott utomlands så har man liksom inget att jämföra med. Jag tyckte tidigare att de svenska bankerna har haft usel service men efter att ha varit i Kina så har jag ändrat uppfattning. I och för sig tycker jag fortfarande att de svenska bankerna har usel service men nu vet jag att det finns länder där det är ännu sämre.

Innan du åker behöver du söka och bli antagen till en utbildning, och det kan man oftast göra via e-mail och brev. Det är inte speciellt svårt att bli antagen, det är nog svårare att lyckas med att inte bli antagen. Västerländska studenter är väldigt bra för universitetens ekonomi.

I Peking är maten ganska billig jämfört med Sverige. Om man beger sig lite utanför centrum och turiststråken så kan man utan problem äta en hel middag inklusive öl för 10 kronor.

Ett måste

Det finns några rätter man bara måste smaka, eftersom de är så kända över hela världen. Pekinganka till exempel, lika berömt som själva Kinesiska muren och en resa till Kina utan att ha ätit pekinganka en gång är inte en komplett resa. Även om vi bortser från allt det så är det ett måste i alla fall på grund av att det är så gott! QuanJuDe heter en kedja av fina restauranger som bara serverar anka, och en sån är inte svår att hitta i Peking. Väldigt många restauranger serverar dock anka som smakar lika bra men mycket billigare så det är inte nödvändigt att gå till QuanJuDe.

Dumplings (Jiaozi) är en annan traditionell rätt. Det är små degknyten med innehåll av kött eller grönsaker, och de kokas, ångkokas eller steks. Kineserna brukar främst äta dumplings under stora festivaler.

Gatan med konstig mat

Vid Wangfujing i centrum finns en gata där det serveras en massa konstig mat på kvällarna. Där kan man hitta allt möjligt äckligt som man helst inte vill stoppa i munnen, som till exempel skorpioner, ormar, gräshoppor och diverse larver. Kontakta oss om du vågar smaka och berätta hur det var!

Uppdatering: Nu har jag varit där och testat skorpion! Kolla in filmen: Vem vågar äta skorpion?!

Matvanor

I Kina får man sällan en egen tallrik med mat (förutom riset) utan alla äter från samma tallrikar mitt på bordet. Det är givetvis pinnar som gäller och om man inte redan kan äta med pinnar så gäller det att lära sig. Det brukar dock inte vara något större problem för de flesta, och är man bara tillräckligt hungrig så kommer man snabbt på knepet. Kineserna anser att det även är bra träning för hjärnan att använda pinnar.

Dryck

Det vanligaste bland kineser är te eller öl, men kinesiska män dricker ofta ren sprit till maten. Ren och ren förresten, det är den verkligen inte, men den har mycket bra pris/prestanda (varning: köp den endast till din värsta fiende). Ölen smakar öl och är faktiskt helt okej om än lite tam. En 64 cl flaska motsvarande vår starköl kostar ca 2 kronor i matbutiker och ca 2-10 är normalt på restauranger. Barer är klart dyrare, ca 30 kronor för en öl.

Dricks

Kinesiska restauranger har som regel att aldrig ta emot dricks från kunderna. Om du verkligen tyckte om maten och servicen, gå dit och ät en gång till istället. Första gången jag åt på restaurang i Kina så lämnade jag lite pengar på bordet innan jag gick, men jag kom inte långt förrän servitrisen kom springande efter mig på gatan och ville ge tillbaks pengarna jag glömt. Trots att jag försökte förklara så vägrade hon ta emot pengarna.

Service

Servicen i kinesiska restauranger är nästan alltid extremt bra. Servitriserna är artiga, omtänksamma och snabba. På vissa restauranger har man en alldeles egen servitris som står en bit från bordet hela tiden och alltid är snabbt framme för att fylla på glasen eller ta emot fler beställningar.

Svensk mat

Om du börjar sakna den svenska maten när du är i Peking så kan du göra ett besök på Ikea. Det kan vara kul att se hur den kinesiska svenska maten ser ut. När jag var där åt jag svenska köttbullar med lingon och det smakade faktiskt ungefär som det gör på Ikea i Sverige. Till det drack jag japansk öl och åt amerikansk cheesecake till efterrätt.

Waldners bar

JO Waldner är en hjälte i Kina och alla älskar honom. ALLA vet vem det är, oavsett om dom är intresserade av sport eller inte, och det första dom säger när dom förstår att du är svensk är ”Waldner!” (med lite udda uttal så det kan vara svårt att förstå först om man inte är beredd). Waldner har öppnat en restaurang/sportbar i Peking, där de serverar svensk mat. Maten är sådär, lite halvtråkig, dessutom dyrt. Waldner var inte där när vi var på besök…

OBS: Waldners bar slog igen portarna för ett par år sen. Det gick tydligen inte så bra som man hade hoppats.

Barer i Peking

Det finns gott om barer i Peking och de gör staden mer attraktiv och färgstark nattetid. Ölen är dyr jämfört med restaurangerna. Det stora barområdet ligger i Sanlitun, vid ambassadområdet.

Förhoppningsvis blir man inte sjuk när man är i Peking, men om man ändå skulle bli det så gäller det att veta var man ska åka. Många vanliga sjukhus har som policy att inte ge vård åt utlänningar så det är likabra att man vet från början var man är välkommen. Ett sådant är Xie He Yi Yuan (协和医院) som ligger vid tunnelbanestationen Dongdan precis öster om Wangfujing. Det är ett av Kinas bästa sjukhus och man blir mycket väl mottagen av engelsktalande läkare. Det är heller inte speciellt dyrt. Det finns västerländska sjukhus som kan vara väldigt dyra, till exempel Beijing International SOS Clinic. Undvik dessa om du kan, eller kolla åtminstone först upp om din försäkring gäller där eller inte.

Några ord som är bra att skriva ut och ta med sig när man åker till Kina:

Sjukhus: 医院

Apotek: 药店,药房

Medicin: 药

Kinesisk medicin: 中药

Västerländsk medicin: 西药

Förkyld: 感冒

Feber: 发烧

Tandvärk: 牙疼

Huvudvärk: 头疼

Diarré: 拉肚子

Många mediciner som man kan köpa i Kina är receptbelagda i Sverige, så vissa är starkare än man kanske räknat med och man kan bli väldigt trött och seg av vissa förkylningsmediciner.

Om man vill ha medicin helt utan bieffekter så kan man testa traditionell kinesisk medicin. Den brukar inte vara lika effektiv eller snabbverkande som västerländsk medicin men det är antagligen mycket bättre för hälsan.

På våren blåser det ofta sandstormar från öknen i väster, då hela himlen blir gulaktig och det knastrar i munnen på grund av allt sand som flyger omkring.

Sommaren kan vara olidligt het, uppåt 40 grader, och det regnar även väldigt mycket. I juli och augusti regnar det faktiskt mer än dubbelt så mycket i Peking än en genomsnittlig svensk sommar. Men eftersom det är varmt hela tiden och regnen är korta men intensiva så känns det inte alls speciellt störande. Glöm inte paraply bara!

Hösten är alldeles perfekt. Lagom temperatur, inte så blåsigt och faktiskt inte lika mycket turister som på sommaren trots att det helt klart är bästa årstiden att uppleva Peking. September, oktober och även november kan ha väldigt behaglig temperatur. När man reser tycker jag själv det är ganska jobbigt med för varmt väder. Att till exempel gå upp till Kinesiska muren brukar vara tillräckligt ansträngande i alla fall, man vill gärna inte att det ska vara 35-40 grader då.

Wangfujing

Wangfujing är den mest kända gatan i Kina och drar till sig uppmärksamhet från hela världen. Både utlänningar och kineser kommer hit för att shoppa, även om priset är högt.

Vid gatans början finns Oriental Plaza, ett stort varuhus bestående av 11 olika byggnader och som ägs av en affärsman från Hong Kong. Dit kommer hundra tusen besökare varje dag. Varuhuset är 500 meter långt och där kan man handla all möjlig lyx, diamanter och designerkläder. Inte ett dugg billigt heller.

Kinas största bokaffär finns på Wangfujing. Där ska det finnas 200000 olika böcker och det är sex våningar högt.

Xidan

Xidan är paradiset för shopping. Shoppinggatan är 1600 meter lång och det finns hur mycket butiker som helst, från strumpor till BMW-bilar. Priset här är dessutom lägre än på Wangfujing.

Vid Xidan är det alltid olika aktiviteter på gång och dekorationer i olika teman.

Det finns även gott om restauranger, alla amerikanska kedjor som Pizza Hut, KFC, McDonalds, men även några japanska och förståss en massa kinarestauranger.

Silk Market

Silk Market är nästan lika känt som Kinesiska muren och pekinganka. Det ligger bredvid amerikanska ambassaden, vid tunnelbanestationen Yong An Li på linje 1. Förut låg allt utomhus, precis utanför staketet till amerikanska ambassaden men nu har det flyttat inomhus till ett 8 våningar högt varuhus på 28 tusen kvadratmeter.

Här kan man köpa allt möjligt, souvenirer, kinesisk siden, märkeskläder och klockor. Det mesta (läs: allt) är piratkopior.

Här måste man pruta stenhårt. Sikta på att betala en tiondel eller en femtedel av vad de begär först. Kom också ihåg att väldigt många säljer samma saker så du behöver inte känna någon press att du måste köpa från första försäljaren. Läs mer om hur man prutar i Kina här.

Utanför Silk Market finns det många som säljer cd och dvd. Kvaliten är varierande, men räkna med att filmer som inte finns på ”riktig” dvd ännu garanterat har kass kvalitet då de ofta är filmade inifrån en biograf. Säljarna är dock seriösa och man kan få deras mobilnummer så man kan träffas igen för att lämna tillbaks trasiga filmer (jag har gjort det vid ett par tillfällen). Priset är ca 10 yuan per styck (nästan lika mycket kronor).

Artikeln slutar här för denna gång. Denna genomgång var bara en liten liten del av all shopping som finns i Peking, men det är i alla fall något att börja med på sin resa.

Klicka här för att läsa mer om hur man tar sig till Peking med flyg.

Tunnelbana

Peking har en tunnelbana med två linjer och fler håller på att byggas. Tunnelbanan kostar 2 yuan (ca 2 kronor) oavsett hur långt du åker och man kan även byta mellan linje 1 och 2 (Loop line). I norra delen av stan finns en högbana som kostar 5 yuan.

Tunnelbanan funkar ganska smidigt och det är ett bra sätt att resa om tunnelbanan råkar gå dit man vill. Ännu är den inte speciellt välutbyggd men det är på gång. Ett stort problem är att det är så mycket folk på tågen och man kan få svårt att få plats ibland.

Bussar

Att åka buss i Peking är billigt, 1-4 yuan (ca 1-4 kronor) beroende på hur långt man ska. Bussarna är om möjligt ännu mer fullpackade än tunnelbanan så det kan bli väldigt jobbigt om man ska åka långt om man tvingas stå. Man betalar inte till chauffören utan det finns en eller två biljettförsäljare som brukar gå runt och sälja biljetter. Kom ihåg att spara biljetten under hela resan, för samma biljettförsäljare har även biljettkontroll under resans gång och har du kastat biljetten får du köpa en ny.

Taxi

Taxi i Peking är klart smidigast och bekvämast och även väldigt billigt. För 10 yuan får man åka 4 kilometer och utöver det kostar det 1,2 till 1,6 yuan per kilometer. Taxibilar finns överallt och det är bara att vinka till dom så stannar dom. Man behöver sällan vänta mer än ett par minuter på en taxi, var man än är i stan.

Tyvärr blir trafiken värre och värre och numera är det i princip rusningstrafik hela dagen. Trots det så brukar det gå ganska snabbt att komma fram och de flesta chaufförer har lärt sig genvägar på mindre gator utan trafik.

Cykel

Peking är cykelstaden nummer 1 i världen och alla större gator har en extra fil för cyklister. Trafiken är farlig att vistas i så det gäller att vara försiktig. Ingen har hjälm eller lyse men som västerlänning ser man redan så konstig ut att en hjälm knappast gör någon skillnad, så använd den alltid.