Målet med denna dag är att ta oss till de gamla byarna Hóngcūn, Nánpíng och Xīdì som ligger i närheten. I dalen förhandlar vi med en taxichaufför som för några hundringar blir vår för dagen. Det går att åka buss mellan byarna men med ett tajt schema känns det bekvämare och mer effektivt att åka bil.

Hóngcūn (宏村)

Efter en timmes bilfärd där vi passerat oräkneligt antal teplantager är vi framme vid första stoppet som är Hongcun, en by från Songdynastin. Byn ligger vackert intill en liten sjö (Moon Pond) och har mängder med gränder att vandra i. Den lockar årligen till sig konststuderande från olika kringliggande universitet och den dagen vi var där satt studenter i nästan varenda gränd med stafflin och penslar.

I Hongcun finns också en stor marknad om du vill köpa souvenirer, som t.ex. te.

Nánpíng (南屏)

Nästa stopp är Nanping som påminner om Hongcun till stilen, men är betydligt mindre och med färre turister (vi var den enda som var där). I inträdesbiljetten ingick även en guide, som var trevlig men inte kunde ett enda ord engelska.

I byn finns många gamla tempel och byggnader med salar som ofta används för filminspelningar. Bland annat har delar av Crouching Tiger Hidden Dragon spelats in i Nanping. I vissa av byggnaderna hänger mängder med fotografier från olika filminspelningar. Vår guide berättade namnen på alla kända skådespelare. Jag kände inte till en enda.

Xīdì (西递)

Xidi har samma byggnadsstil som de Hongcun och Nanping, men var den by som gav bäst intryck. Xidi är från Tangdynastin 1045 e. Kr. och består idag av 124 hus som reflekterar det välstånd som dåtidens handlare som bosatte sig här hade. Det är svårt att sätta fingret på varför Xidi var bättre än de andra två byarna, men kanske för att den var mer välbevarad och lummig än de andra två. Bredvid byn finns en utkiksplats där man får en bra överblick.

Mitt emot huvudentrén till Xidi finns ett par restauranger. Om du ber personalen vänligt kan du få komma upp på deras hustak för att se och fota från en annan vinkel.

Det som är fascinerande med alla tre byarna är att de är fullt bebodda, så förutom alla turistshoppar som säljer souvenirer och mat (där allt är ”delicious” om du frågar en kines), får man oundvikligen ta del utav bybornas vardag. Det finns en del liknande byar och vattenstäder runt om Shanghai om du inte vill resa så här långt, men dessa är packade med turister och har ett högre tempo. Så om du ändå ska till Huangshan är det ett bra tillfälle att uppleva historiska byar.

Efter Xidi körde chauffören oss till Huangshan City (黄山市) som är den närmsta stad från berget som har flygplats och likaså enda skräpmatsrestaurangen (KFC) inom många mils radie. I Huangshan city tog vi resans sista fotmassage och koreansk middag på Old Street (Lǎo jīe / 老街) innan det var dags att åka till flygplatsen för vidare hemfärd till Shanghai.

Sammanfattningsvis var det tre toppendagar med bra väder och intressanta upplevelser och väl värt en resa. Många kinesiska städer är i allmänhet ganska tråkiga och devisen ”har man sett en har man sett alla” stämmer allt som oftast, så när jag reser i Kina föredrar jag att se och uppleva natur framför kinesiska städer. Bortsett från Hong Kong förstås.

Restips för dig som vill till Huangshan

• Gå mot strömmen – De flesta som besöker berget (läs gruppresor) åker upp på förmiddagen för att senare åka ner samma dag. Det innebär långa köer och du kan förvänta dig att köa 3-4 timmar i varje riktning. Undvik köerna genom att åka upp på eftermiddagen och ner på förmiddagen.
• Undvik högtiderna - Helger och allmänna helgdagar är det som mest folk. Åk dit vardagar om du har möjlighet.
• Ta med varma kläder – Kvällar och morgnar är kalla och det blåser ofta.
• Köp en karta – Längs med lederna finns skyltar, men de ger ingen överblick.
• Gillar du att duscha varmt? – Kontrollera att hotellet du bokar har varmvatten.
• Kom ihåg solskyddskräm – vi glömde ta med oss och upptäckte att det inte går att köpa där. Däremot finns ett ofattbart utbud av hattar och kepsar.
• Kaffe – Kineser är som bekant stora tedrickare och alla hotell erbjuder inte kaffe. Ta med Nescafé om du liksom jag behöver en kopp kaffe för att komma igång på morgonen.
• Lämna barnen hemma – Huangshan är inte på något sätt barnvänligt. Det är krävande vandringar, farliga stup och låga räcken.

Priser angivna i RMB

• Buss (enkelbiljett): 148, restid ca sex timmar från Shanghai
• Flyg (enkelbiljett): 700, flygtid ca en timme från Shanghai
• Hotell på berget (dubbelrum per natt): ca 800
• Linbana (enkelbiljett): 80
• Inträde Huangshan: 230
• Inträde Hongcun: 104
• Inträde Nanping: 43 (inkl. guide)
• Inträde Xidi: 104
• Dagshyra av bil med chaufför: 400
• Mat: Räkna med att allt är tre gånger dyrare än du är van vid (en klassiker som fanqie chaodan kostar 68 RMB).

Efter frukost på hotellet börjar vi vandringen. Det finns många leder att vandra och du kan lätt utforma en rutt beroende på hur snabbt du går och hur många dagar du vill spendera på berget. Om du vill slippa gå tillbaka samma väg som du redan gått kan du med fördel bo på olika hotell på vägen. Kom bara ihåg att boka rum i förväg eftersom det i högsäsong ofta är fullbokat, dessutom är det mycket dyrare om du inte bokat i förväg.

Längs med lederna finns olika bergstoppar att bestiga och stenformationer att titta på, många med lätt komiska namn på engelska; Monkey Holding a Peaching in Both Hands och Heavenly Dog Watching the Moon. Jag gissar att de låter mer spännande på kinesiska. Formationerna är minst sagt svåra att se och det kan underlätta om du har ett tränat öga eller bra fantasi, men det är vackert ändå.
Terrängen i Huangshan är väldigt tillrättalagd med gångar, trappor och räcken av betong – ett måste för att klara av den anstormning av människor som varje år besöker berget – dock är höjdskillnaderna stora så det är mycket trappor och vissa etapper kan vara tunga beroende på hur vältränad du är.

Huangshan har ca 200 molndagar per år. Vi prickade inte in några av dessa och hade istället strålande sol och runt 20 grader på dagen. Här är A Mystical Peak Flying from Afar (飞来石).

Efter nio timmars vandring med många stopp för att fotografera, mellanmål och lunch är vi återigen tillbaka på hotellet. Trötta i kroppen men nöjda avslutar vi dagen precis som gårdagen, det vill säga med god mat, välbehövlig fotmassage och tidigt i säng.

Imorgon åker vi till dalen för att titta på kringliggande historiska byar.

I Anhui-provinsen ett par timmar från Shanghai ligger berget Huángshān (黄山). Huangshan som på svenska även kallas Gula Bergen är med på UNESCOs världsarvslista och är med sina närmare 2 000 meter berömt på grund av dess storslagna natur och illustreras ofta i traditionell kinesisk konst. Ofta är bergen inhöljda bland molnen vilket också ger ett mäktigt intryck.

Det är enkelt att ta sig till Huangshan från t.ex. Shanghai, men i och med att det är ett av Kinas tio populäraste resmål lockar det också dagligen till sig horder av turister vilket gör det lätt att fastna i berg av besökare. Vi lyckades undvika allt vad köer heter – så här gick det till.

Dag 1 – till berget

07.58: Söndag morgon, exakt enligt tidtabell lämnar bussen Shanghai South Long Distance Bus Station mot destination Huangshan. Punktligheten på bussar och tåg i Kina är otrolig och jag är imponerad av deras förmåga att förflytta stora folkmassor enligt tidtabell. Efter sex timmar på fina vägar med lite trafik är vi vid bergets fot i en liten by vid namn Tāngkǒu.

I Tangkou byter vi till en mindre buss som tar oss till linbanan. Det finns flera sätt att ta sig upp på berget; en krävande vandring, en mindre krävande vandring, respektive linbana. Vi valde den senare, det vill säga den enkla vägen. Framför allt för att spara tid och kraft för att vandra uppe i bergen.

När det är dags att kliva ur kabinen, som bara rymmer sex personer, möts vi av hetsiga kineser som trängs och knappt släpper av oss innan de själva ska kliva på. När vi får se den massiva kö av helgfirare som är på väg hem igen förstår vi varför de verkade desperata och man kan bara gissa hur länge de köat. Folk i kön är lätt uppgivna och har en tom blick, men ser på något vis ändå ut att vara vana vid situationen. Längs med kön står också vakter för att hålla koll på trängseln. Tur för oss att det inte är någon kö upp för berget.

Alldeles intill kabinbanan ligger Yùpínglóu Hotel där vi är inbokade. Ett fyrstjärnigt hotell som knappast skulle ha fyra stjärnor om det låg någon annanstans, men det är i vilket fall rent och fint och har varmvatten. Efter incheckning passar vi på att bestiga Lotus Peak som med sina 1 864 meter är den högsta punkten på Huangshan. Eftersom det är sen eftermiddag är det relativt lite folk och lätt att ta sig upp. Utsikten och naturen är magnifik.

Kineserna är ett folk som sällan missar en bra chans att göra business. På toppen kan du köpa dricka och likaså medaljer med ditt namn ingraverat som minne av att du varit på toppen. För dig som inte orkar bestiga toppen kan du köpa samma medaljer på hotellet.

Väl tillbaka på hotellet njuter vi av en kall öl till solnedgången, därefter middag och fotmassage och går tidigt säng efter en lång dag. Imorgon blir det en ännu längre dag.