Här är ett par fina bilder på kinesiska muren:

http://www.travellife.se/wp-content/uploads/2009/04/kinesiska_muren02.jpg
http://www.larghetto.se/artikel%20om%20AC-large-filer/kinesiska%20muren%205%20basbild.jpg

Sedan jag kom hem har jag inte varit ute och rest nånting alls, och innan resan hade jag i princip inte rest någonting över huvud taget. Kina skulle bli den ultimata och fulländade resan, resornas resa. Något jag drömt om i smyg väldigt länge men aldrig vågat göra. Till slut bestämde jag mig och då drog jag helt enkelt iväg.

Hongkong där jag först hamnade var en mjukstart. Inte så mycket till äventyr, och jag kände mig lite otålig hela tiden. När jag slutligen åkte vidare mot Shanghai så var jag mycket entusiastisk men jag fick en något dålig upplevelse tyvärr. Läs igenom mina tidigare inlägg så förstår ni (klicka på mitt namn under titeln ovan så visas alla i en lista).

I Peking kände jag mig lite mer lättad. Jag hade hittat hem på något sätt. Kanske för att jag kom så bra överens med mina hotellkompisar, men Peking har en helt annan stil än Shanghai. Breda fina gator överallt, mycket luft, stora ytor. Det passade mig bra.

Under mina dagar i Peking så hann jag inte med så mycket sevärdheter som jag hade hoppats. Det stör mig lite faktiskt, för det finns så mycket mer att se där än de få ställen jag besökte. Kinesiska muren var bäst och ärligt talat tror jag ingenting kommer slå det, någonsin.

Jag planerar att återvända till Peking snart. När har jag inte bestämt, men jag tror jag ska planera in en resa till nästa vår eller höst. Då ska jag besöka alla andra sevärdheter som jag missade under mitt förra besök och inte slösa bort så mycket tid med att dricka öl.

Det känns lite svårt att summera min resa. Kina är ett väldigt stort land med olika ansikten. Jag tyckte det var ganska påfrestande ibland trots att jag bara var på ”lätta” platser och aldrig utanför storstäderna. Kineserna kan i princip inte prata engelska och det hade underlättat en hel del om jag kunnat prata lite mandarin.

Det som störde mig mest var dom stora kulturella skillnaderna. Saker som är oacceptabla här är vardag i Kina. Till exempel det där med att spotta, fisa, rapa, peta sig i näsan och allt liknande som dom gör hela tiden utan att skämmas. Speciellt spottandet är väldigt utbrett och hela tiden ser man folk stå och harkla sig ljudligt för att sen spotta ut en stor slemboll mitt på gatan. Det gör dom även inne på bussarna förresten. Vidrigt!

När jag ändå håller på och klagar så är det lika bra att nämna deras totala okunskap om hur köer fungerar. Det är klungor som gäller och den som tränger sig mest vinner. När man ska gå av tunnelbanan så får man slåss med folk som ska tränga sig på innan alla har gått av. Det kanske har nån naturlig förklaring nånstans, men jag tycker det känns som brist på respekt för andra människor.

Annars gillade jag Peking väldigt mycket. Staden har en skön och ganska avslappnad känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kinesiska muren var den stora höjdpunkten på resan, och det har även varit väldigt roligt att träffa alla olika människor från hela världen.

Det här blir sista inlägget om min resa som jag gjorde till Kina för några år sedan. Om ni vill lästa allting jag har skrivit, klicka på mitt namn som står högst upp under rubriken (dvs Joakim) så kommer alla mina inlägg upp.

Ha det bra!

På hotellet igen så kollade vi på ett par filmer och satt sen och snackade hela kvällen. Jag tänkte att eftersom det var sista kvällen så kunde jag vara uppe lite längre och prata. Mitt plan gick tidigt och jag behövde åka från hotellet redan sex på morgonen. När klockan var 2 på natten så tänkte jag att det var onödigt att gå och sova bara några timmar så jag satt uppe hela natten.

Tunnelbanan i Peking är verkligen omodern. För att åka med så får man först stå i kö och köpa en biljett, sen går man tio steg och lämnar fram biljetten till en annan person som river av den och ger tillbaks. (OBS! Nuförtiden har dom bytt till ett mycket smidigare system) Arbetskraft är verkligen billigt i Kina. Även vårt hotell är helt överfullt av personal. Det är i och för sig ganska bra eftersom det alltid finns nån som kan hjälpa till. Men det ser lite roligt ut när en person står och vaktar samma dörr en hel dag.

Jag behövde verkligen ett par nya skor så jag gick runt på en marknad och tittade lite. Det fanns en massa Nike-kopior och även andra kända märken, men bara i små storlekar tyvärr. Det enda jag hittade som skulle passa mig var ett par pimpiga Nike Air basketskor, helt vita och med glitter på. Inte riktigt min stil kanske…

Jag gick tillbaks till hotellet för att ringa hem, men linjen var så dålig att det var svårt att få nånting sagt så jag la på ganska snabbt. Jag gick ut igen för att fortsätta leta efter skor och den här gången hittade jag ett par rejäla Timberlands som jag köpte. Dom är sköna men jag vet inte hur länge dom håller.

På kvällen så visades det film i baren och jag satt och kollade på två stycken innan jag gick och la mig ganska tidigt. Tydligen hade det tagit fart ordentligt lite senare. Det var en skotte där som var lite jobbig, och efter att jag hade gått så hade han tydligen blivit lite våldsam och slagit sönder ett glasbord och skurit sig själv ganska bra. Personalen ringde till polisen, men när dom kom så hade han lugnat ner sig så polisen gjorde inget.

Det blev inte så mycket gjort idag heller, men vi var några stycken som gick ut och åt middag i alla fall. Tillbaks på hotellet så fortsatte vi i baren och drack lite billig öl. Vi hade lite krig med en arg servitris som hela tiden sänkte volymen på musiken. När hon inte var där sprang vi och höjde igen.

Jag pratade med brittiska (som heter Emma) tjejen och det visade sig att vi känner samma person. En engelsk kille som heter Steve och som jag mailat till några gånger förut då hans företag anordnar resor till Nordkorea. När jag planerade den här resan så var jag lite sugen på att fortsätta in i Nordkorea men det visade sig vara lite för dyrt för min smak så det blev aldrig nåt. Han föreslog dock att vi kunde träffas när jag var i Peking. Emma kände honom för att det var en kompis till hennes jobbarkompis. Sammanträffande? Vi bestämde i alla fall att vi kunde åka och träffa honom tillsammans.

Steve hade mycket intressanta berättelser om Nordkorea och hans företag var även det första filmteamet som hade fått tillåtelse att filma i Nordkorea. Filmen var intressant och det är ett fascinerande land. Totalt avskärmade från omvärlden, och invånarna tror att anledningen till att dom har det svårt är USA:s blockad mot dem. De har ingen aning om att de får otroligt mycket stöd från olika organisationer runt om i världen, och om det inte vore för dom skulle folket verkligen svälta.

Jag blev i alla fall säker på att jag vill besöka Nordkorea någon gång i framtiden. Det vore häftigt.

Tillbaks på hotellet så åt vi middag och efteråt drack lite öl. Jag ville inte göra om samma grej som igår så jag gick och la mig skapligt.

Temple of heaven var väldigt fint och så. Det är en ganska stor park med ett antal byggnader i och den användes förr i tiden för att kejsarna skulle offra till gudarna. Jag tyckte det var rätt tråkigt, inte så mycket att se. Jag tror att jag har höjt ribban en hel del från kinesiska muren igår.

Jeff skulle vidare till Xian och när jag kom tillbaks till hotellet så mötte jag den brittiska tjejen från mitt rum. Hon hade precis kommit tillbaks från samma tur på muren som jag gjorde igår, så vi pratade en del om hur fint det var och så vidare. Vi gick ut för att kolla om det fanns nåt kul att köpa av småbutikerna i närheten av hotellet. Jag hade bestämt mig för att köpa en Rolex-klocka (äkta kopia) och köpte faktiskt en. Jag prutade ner priset från 300 till 80 yuan. Jag blev säkert lurad i alla fall men det var roligt.

Den amerikanska tjejen från rummet hade organiserat ihop en tur till bardistriktet, och vi var väl ca 15 personer som samlades i lobbyn klockan 20 på kvällen. Alla åkte taxi dit och när vi kom fram till första baren så lyckades hon till och med att förhandla sig till en gratis öl till alla i gruppen. Dom trodde väl att vi skulle vara kvar hela natten och dricka. Efter ett tag så gick vi vidare till en annan bar och sen ytterligare en. Det gick ändå rätt lugnt till och vi åkte hem hyfsat tidigt. Vår taxichaufför hade väldiga problem med att hitta vårt hotell, och han åkte ibland fram och tillbaka på samma gata flera gånger. Om han försökte lura oss på mer pengar vet jag inte, men vi lyckades få honom på rätt väg efter ett tag. Det är förresten nåt jag märkt flera gånger i Peking, att chaufförerna har väldigt svårt att hitta. Men om man tittar på en karta ser det inte speciellt komplicerat ut, staden är väldigt platt och gatorna långa och raka. Jaja.

Bussresan till muren tog ca 3 timmar och chauffören var helt galen. Han bytte hela tiden fil utan att titta över axeln (hysteriskt tutande istället) och han tyckte väldigt mycket om att köra om andra bilar i kurvor och innan backkrön osv. Det var knappast nån som lyckades sova i bussen, alla satt på helspänn.

Det gick ändå bra och vi kom fram till Jinshanling. Därifrån skulle vi gå uppepå muren fram till en annan by och det skulle ta 4 timmar. Vid parkeringen så träffade vi ett antal guider som skulle guida oss uppe på muren. Jag vet inte om det var obligatoriskt med guide eller varför vi var tvungen att ha dom med. Dom sa i alla fall inget utan gick bara före oss. Det var väldigt jobbigt men också väldigt fint där uppe. Kinesiska muren var faktiskt det jag såg fram emot mest på hela min resa och jag blev inte besviken!

Guiderna vi hade visade sig sen inte vara några guider utan bara simpla försäljare. När vi stannade för att ta paus så var dom på oss med sina vykort och allt möjligt skräp. Några köpte men jag gjorde det inte.

Det tog fyra timmar att gå till Simatai och där stod vår galna busschaufför och väntade. Resan tillbaks var ungefär lika läskig den men nu var det många som lyckades sova. Jag var också ganska utmattad, för det var väldigt mycket upp och ner hela tiden på muren.

Väl tillbaks på hotellet igen så åt jag lite middag i restaurangen och sen gick direkt och sov.

Jag gick tillbaks mot himmelska fridens torg längs med utsidan av förbjudna staden och när jag kom fram dit var det öppet igen. Jag hade svårt att föreställa mig vad som egentligen hade hänt här 1989, med tusentals dödade studenter. Alla som var här såg så glada och fridfulla ut. Det kom fram några kineser som verkade skumma och som antagligen ville försöka lura mig på nåt så jag gick snabbt därifrån och åkte hem till hotellet igen.

Det har kommit en ny gäst i vårt rum, en brittisk tjej. Hon hade kommit till Kina den morgonen och var väldigt trött. Men vi pratade i alla fall en stund och drack te innan hon ville gå och sova. Jag gick ut på stan igen för att försöka hitta en bank och ta ut lite pengar. Det gick dock inte så bra och jag fick aldrig några pengar. På vägen fick jag i alla fall se lite roliga människor. Bland annat ett kinesiskt par som bar en väska mellan sig med en katt som satt uppe på väskan. Jag köpte lite mat på gatan, men det var nån ganska smaklös pannkaka som jag hade svårt att äta upp.

Tillbaks på hotellet igen så spelade jag lite mer bordsfotboll med ungdomarna från igår. Dom sa att dom skulle till kinesiska muren i morgon och jag bestämde mig för att följa med.