Mitt namn är Fredrik Grönkvist, numera bosatt & verksam i Shanghais pudong-distrikt. Sedan 2010 driver jag bolaget ScandinAsian Enterprise (www.scandinasian.se) som hanterar hela – eller delar – av svenska, tyska & schweiziska företags importaffärer.

Många importörer är ganska pålästa och är väl medvetna om att en stark relation är grundläggande för framgångsrika affärer i Kina – givetvis stärker man sin position genom att faktiskt ta sig till sin leverantör – men det finns fallgropar & misstag som leder till att man i slutändan riskerar att ha kastat bort tid – och pengarna för flygbiljetten.

1.) Är allt på plats?

- Inte sällan besöker importörer sina potentiella leverantörer i ett för tidigt skede – man hittar ett par leverantörer på Alibaba eller Globalsources och det ser bra ut – fina bilder och intressanta produkter. Väl på plats möts den svenska representanten av en delegation som inte talar någon engelska – samtidigt som man själv inte hyrt in en kinesisk tolk – kanske har dom inte ens en egen produktionsfacilitet – och det finns inga prover att varken se eller ta på. Resultatet kan bli att man åker hem förvirrad och tomhänt.

Detta måste undvikas – vilket lättast sker genom att man har möten med ett flertal leverantörer (4 – 10) inom samma geografiska område. Att verifiera prover & ha regelbunden kontakt med leverantören (vissa leverantörer avslöjar sitt ointresse för affärer redan här genom att aldrig svara i telefon eller följa upp e-post) innan man åker ner kan vara avgörande!

Tänk på att många delar av Kina är väldigt underutvecklade – likaså delar av infrastrukturen. Därför bör man planera för förseningar och långa restider mellan möten.

2.) Ha tydliga mål & håll dem inte hemliga

Skriv en lista med frågor och produktspecifika krav – samt eventuella andra mål ni önskar uppnå under ert möte med en specifik leverantör. Kinesiska affärsmän föredrar oftast att få tillgång till detta underlag redan innan mötet – så glöm inte att skicka detta i förväg till er kontaktperson.

Läs på noggrant om företaget ni skall besöka – vilken bolagsform har de? – hur mycket kapital finns registerat? – hur många anställda har de på QC & RD avdelningen? – detta är uppgifter ni kan få genom att snabbgranska simpel Alibaba sida.

Lägg upp en plan i samförstånd med er leverantör – där ni redogör hur ni vill gå tillväga under affären – detta kan röra sig om utveckling av prover och beställningens olika faser – huruvida ni kommer begära kvalitetskontroll eller ej – och när. Prisbilden bör även den tas upp.

3.) Tala med rätt person

Kinesiska företag har en hierarki som är mer strikt än den svenska – tänk på att alla era produktspecifikationer kommer att filtreras varje gång informationen passeras mellan säljare, ingenjörer, mellanchefer & General Manager – försök att få ett ord med någon som sitter så högt upp så möjligt för att minimera risker för missförstånd och felöversättningar (det finns många fel att göra på vägen från svenska till engelska och slutligen kinesiska)

4.) ”We will send you an e-mail later”

Nej tack, se till att få ut så mycket som möjligt när du väl är på plats – om det inte funkar idag så åk tillbaka imorgon. Om det rör sig om synnerligen stora affärer – bör man ha överseende med att det kan vara värt att missa ett flyg trots att man betalt för det. Vad är 3- 4000 kronor för en ny flygbiljett att fundera över när man gör upp affärer för flera hundra tusen – eller miljoner – kronor.

5.) Ett lyckat möte är en dålig anledning att slappna av

Förhoppningsvis åker du hem med något konkret – ni har en plan för hur ni planerar att gå tillväga och ni har fastställt en prisbild. Det vore ett stort misstag att i detta skede slappna av och förvänta sig att allt kommer gå som på räls – det är inte konstigt efter det kungliga mottagande många utländska kunder ofta får i detta land – givetvis är det lätt att svepas med.

Utgå från att affären har en hög riskfaktor – och håll tät kontakt. Bäst av allt är om ni har någon på plats – av två anledningar. Det sätter större press på leverantören att leverera bra produkter då denne vet att ni har professionell representation på plats & ni har möjligheten att snabbt agera och sätta folk på fabriksgolvet eller i förhandlingsrummet på nytt – om en krissituation skulle uppstå.

Jag föreslår också att ni jobbar löpande med flera leverantörer – varpå ni inför produktion väljer ut minst en leverantör. Allvarliga problem kan uppstå under utveckling av prover – och leverantören kan komma att visa en betydligt sämre sida senare i processen – många leverantör vet att en importör inte vill gå igenom utveckling av prover & verifiering av leverantörer en gång till – en process som är dyr och tar många månader – i en sådan situation är inte sällsynt att en leverantör driver igenom krav & villkor som importören inte annars hade accepterat – men gör det i desperation. Detta kan resultera i stora ekonomiska förluster.

Gå direkt till sidan för att söka visum.

Turistvisum till Kina

Turistvisum är den vanligaste typen av visum och den som de allra flesta behöver. Man kan välja om visumet ska gälla för en eller två inresor till Kina. Ditt visum kommer gälla för en vistelse i Kina på 30 eller 60 dagar. Ett visum för två inresor gäller alltså i 30+30 eller 60+60 dagar och du måste lämna landet i mellan.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Affärsvisum till Kina

Alla som ska till Kina för att göra någon form av arbete eller affärer ska söka affärsvisum. Det går till på samma sätt som turistvisum med den skillnaden att det krävs en inbjudan. Inbjudan får du av det företaget i Kina som du ska besöka. På inbjudan ska dina personuppgifter finnas med så det tydligt framgår att den är avsedd för dig.

Om du vill söka visum för 3 eller fler inresor (multi entry) i 6 eller 12 månader och/eller för mer än 30 dagar per vistelse (60 eller 90) behöver du en så kallad officiell inbjudan. Det är en särskild blankett som en kinesisk myndighet fyller i och stämplar, och det inbjudande företaget sköter den kontakten åt dig. Den blanketten behöver du bifoga tillsammans med inbjudan och den vanliga ansökningsblanketten. Du kan även söka multi entry-visum om du varit i Kina två gånger under de senaste 12 månaderna (två stämplar i passet), och då räcker det med en vanlig inbjudan från ett företag.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Studentvisum till Kina

Nuförtiden åker många till Kina för att studera. Du behöver bifoga ett antagningsbesked från den skola där du ska studera.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Krav på fotot

Du måste bifoga ett passfoto i färg, taget rakt framifrån mot vit bakgrund. Egenhändigt tagna foton godkänns aldrig. Svartvita foton är inte längre godkända.

Behöver man boka hotell eller flyg innan man söker visum?

Ja, från och med 1 januari 2012 så behöver man alltid bifoga kopia på hotellbokning samt flygbiljett när man söker turistvisum. Man behöver dessutom bifoga ett personbevis (som visar på din folkbokföringsadress) samt även skriva en färdplan.

Man måste ha bokat minst en hotellnatt.

Det går lika bra med tågbiljett som flygbiljett. Om du inte har någon biljett tillbaks till Sverige så kan du bifoga en biljett som visar att du ska resa ut ur Kina. Om du inte skulle ha någon biljett ut ur Kina så kan du bifoga en biljett som visar att du kommer resa från något annat land tillbaks till Sverige.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Behöver man besöka kinesiska ambassaden eller kinesiska konsulatet?

Nej, man behöver inte besöka kinesiska ambassaden. Numera kan man inte ansöka om visum direkt på ambassaden, och kinesiska konsulatet i Göteborg har dessutom slutat ta emot postansökningar.

Fortsätt till sidan för att söka visum.

Shoppa lugnt!

//Emma

http://emmasutsida.blogg.se

Följande berättelse tar sin plats åtta år senare:

Det första jag tänkte på var min viktnedgång. Antagligen hade jag tappat tio kilo. Eller kanske till och med tolv. Jag stirrade på mitt ansikte i badrumsspegeln. Vem var det egentligen som tittade tillbaka på mig? Jag kände inte igen honom. Sönderbränd hy. Spruckna läppar. Stort smutsigt skägg på insjunkna kinder. Mina fötter värkte och saknade hud på vissa ställen. Antagligen luktade jag illa också – jag hade inte duschat på 39 dygn. I hotellrummet fanns en teve och två renbäddade sängar. Det fanns en toalett och och i duschen kunde man vrida på hett vatten när man ville. Vi hade klarat oss någorlunda helskinnade genom äventyret i Kinas väldiga outback men det fanns ett stort orosmoment. Mannen i rummet bredvid. Vi befann oss under någon form av arrest. Våra cyklar var inlåsta i den jeep som vi hade blivit deporterade ut ur området med. Vi var inte helt nöjda med vår situation.

Det hela hade börjat mer än fem veckor tidigare då jag och och min reskamrat John hade fyllt våra cykelväskor med runt 35 kilo mat per person och sedermera cyklat ut ur den avlägsna byn och omedelbart tagit sikte på de extremt otillgängliga trakterna mellan tibetanska högplatån och Taklamakanöknen. Några veckor senare hade vi sett dalar som ingen västerlänning tidigare skådat och vi hade som första människor nått på toppen på en handfull tidigare helt oklättrade berg. Det var givande och svårbegripligt på en och samma gång.

Ett av våra "basläger" innan en repa i bergen...

De första tio dagarna befann vi oss en bit norr om vårat huvudmål. Vi klättrade, vandrade och njöt av bergen, vyerna, mötena med vildjakar och spännande flodkorsningar. När de tio dagarna var till ända var vi tvungna att ta oss ner till en bred dal -och nattetid släpa våra cyklar i leran i en halvt uttorkad flod för att ta oss förbi en checkpoint med soldater. Om de upptäckt oss? Game over. Utkastade och besegrade. Vi såg det vita skenet på militärens strålkastare under tiden som vi smög meter för meter med vatten och lera halvvägas till knäna. Några timmar senare var vi på andra sidan. Resten av natten och hela dagen efter gömde vi oss i en bergsskreva för att ta hand om vår utrustning och vila våra allt mer sargade kroppar.

Här sov vi natten efter den i klyftan – ännu vågade vi inte resa våra tält...

Vi trängde allt längre in i vildmarken. Djuren vi såg längs vägen hade ett annat beteendemönster än vad de skulle haft närmare civilisationen. De litade inte helt på oss men de var heller inte direkt rädda. Omkring oss fanns enorma hjordar vildjak, vi såg kiang – den tibetanska åsnan, vi såg gau och de mytomspunna chirusantiloperna som tjuvjägare gör sitt yttersta för att fälla då dess ull omvandlas till shatoosh av vävarna i Kashmir och ger ett ofantligt högt pris på svarta marknaden i Indien.

Vi gjorde vår andra avstickare med stegjärn och isyxa – cyklarna lämnade vi vid ”baslägret” och markerade platsen på vår GPS. Efter två dagars vandring och lättare klättring befann vi oss på den näst högsta toppen i massivet. Höjden strax över 5500 meter över havet. Jag var så gott som helt oberörd av höjden, vilket jag var glad över. Faktum var att dagsverket på cykeln var jobbigare än tillfällena då vi lämnade dem bakom oss och istället tog oss an bergstopparna.

Toppen på det nästa högsta berget i området – en bit över 5500 över havet!

Vägen ner från samma berg...

Vi cyklade uppför ett litet pass – backen upp var så icke-brant att det knappt märktes att det gick uppför. Efteråt kom vi ner till en enorm slätt som det tog flera dagar att cykla över. Vädret var ostabilt, eller låt oss kalla det spännande – vi visste aldrig vad som stod på menyn. Hagel, åska, sandstormar, minitornados, t-shirtsväder kastades i ansiktet på oss varje dag. Kokhet ena sekunden, hagel nästa. På ett sätt helt fantastiskt men på ett annat sätt tärande.

Slätten tog så småningom slut och det började gå uppför igen. Denna gång brant. Spåret vi följde bestod av iskall gyttja. Vi sjönk ner. Cykeln sjönk ner. Vi slet som djur. Efter att ha dragit, knuffat och ibland cyklat uppför i nästan tre dagar nådde vi toppen. Vi befann oss på 5080 meter över det stora blå. Efter att genom åren ha cyklat cirka 6100 mil världen över var detta mitt livs första 5000-meters pass. Underbart! Dock önskade jag att passet hade varit en aning vackrare! Lera. Lera. Lera. Och massor av gyttja. Och som sagt över 5000 meters höjd så i alla fall jag var rejält trött på toppen.

Toppen på mitt livs första 5000-meterspass! Med zinkpasta runt näsan som skydd mot solen...

”John” sa jag en morgon. ”Jag tror jag skiter i detta nu. Jag vill tillbaka till civilisationen. Att släpa min cykel i ett gyttjehav dag efter dag ger mig ingenting! Det finns så mycket roligare cykling på andra ställen!”. Och visst skulle jag ta mig tillbaka till civilisationen! Men det skulle ta ytterligare 18 dygn. Och det skulle vara 18 dygn av betydligt hårdare strapatser än under de 20 dygn som vi dittills hade tillbringat i den kinesiska outbacken.

Tältplatsen på morgonen då jag "gav upp".

Men leran tog slut och livet blev åter lättare att cykla. Vi tog sikte på en låg bergsrygg som vi följde västerut fram till dess att den tog slut någonstans vid den turkosa Aqqikkolsjöns stränder. Vid bergsryggens fot flöt en liten röd flod som vi fick korsa dussintals gånger den 20:e dagen – jag gjorde senare mitt bästa att ignorera den iskalla smärtan i fötterna under de återkommande rutinerna vid tältuppsättningen.

För tredje gången hade vi en bergstopp i fokus. En helt oklättrad bjässe vars höjd senare visade sig vara 5866 meter högt. Inmarchen kändes återigen bra. Det var skönt att slippa pinan i cykelsadeln, ombyte förnöjer. Inmarchen var också mycket vacker. Bakom oss låg Aqqikkolsjön stilla och blå och mäktig. Väster eller kanske sydväst om oss såg vi det mäktiga Ulugh Muztagh-massivet och jag mindes vad jag tidigare läst om berget: ”Ulugh Muztagh is an extremely remote mountain group on the Northern Tibet plateau…”. Antagligen har färre än hundra, kanske så få som några dussin, västerlänningar sett berget genom århundradena. Tanken svindlade.

Efter några timmars klättrande dagen efter det att vi lämnat cyklarna bakom oss nådde vi toppen. Min reskamrat, en mycket snabb klättrare, skulle ”bara göra något” en bit från toppen. Jag antar att det var hans sätt att tala om att han tyckte att jag skulle komma först upp. Och det gjorde jag en stund senare. Känslan var helt fantastiskt. Enligt alla källor och enligt alla experter så var berget tidigare aldrig klättrat! Vi var först på toppen!

Vägen upp...

Utsikten från 5866 meters höjd...

Det obligatoriska toppkortet!

Mer berg stod på menyn. En tid efter ovan nämnda bestigning följde vi ett lastbilsspår ute i ingenstans. Under någon halvdag följde vi det slaviskt. I skymningen såg vi människor på avstånd. Eventuellt vid en gruva vid lastbilsspårets slut. Vi stannade inte kvar för att undersöka. Som två smutsiga och skäggiga förrymda fångar försvann vi istället in bland bergen. Det skulle dröja elva dagar innan vi såg en människa igen. Då en ensam herde på avstånd.

Vägen vi följde -och strax skulle vi se de sista människorna på 11 dygn...

Dagen efter vaknade vi upp till en vit värld. Snö i massor. Vi började vandra uppför. Bakom oss lämnade vi decimeterdjupa fotspår i den nyfallna snön. Det var vackert och luften var frisk – men snön tog också energi ifrån oss. Vi klättrade upp någon eller några hundra höjdmeter for en kulle som visade sig vara fel väg. Ner igen och en timme var förlorad. Vi fortsatte upp – nu längs den korrekta vägen. Någon enstaka gång stannade vi för torkad frukt och nötter, men bara i några få minuter – vi hade förlorat tid och vi visste inte om vi skulle hinna nå toppen under dagen. På Mt Everest vänder man senast klockan 14:00 oavsett om man nått toppen eller inte. Men vid vilket klockslag vänder man här? Ingen har klättrat berget så hur ska man veta?

På väg upp...

Vi klättrade uppför en brant sluttning med stora stenblock och med djup snö. På vissa stället gick den nästan till höften pa mig. Lutningen på slänten, eller väggen, var så brant att den var ett gränsfall – hade den varit ytterst lite brantare hade jag vänt. Vi hade inga rep, inga säkringar. Ett steg, snö till knät, ett steg till, snö till höften. Jag siktade in mig på de synliga stenarna – snön verkade mindre djup i deras omedelbara närhet. I de passager utan stenar – kanske fem meter breda – gällde det att vara ytterst försiktig. Lavinfaran var högst närvarande. Jag koncentrerade mig enbart på mitt närområde. Inget fanns utanför min bubbla. Behåll koncentrationen! Förvinn inte! Närvaro!

Vi var uppe på ryggen. Trötta. Glada. Stressade. Klockan var 17:00. Vi fortsatte uppåt. Fortsatt djup snö. Vi kom upp till en mellantopp och sen ner i en liten dal men sträckan fram till nästa topp, huvudtoppen, visade tecken på glaciärsprickor. En mardröm för alpinister. Vi turades om att leda. Först en stav ner i snön. Hur kändes botten? Var den stabil? Sen ena foten, stampandes. Var botten fortfarande stabil? Sen hela kroppen och proceduren började om. Om och om igen. Meter för meter. Klockan gick. Det blev senare -och kallare. Ännu ett steg. Sen kroppen. Staven. Foten. Kroppen. Vi var över riskområdet. Vi gick uppför. Ganska brant. Vi nådde toppen. Iskallt. Vinden ven. Det var överjordiskt vackert. Tyvärr inte 6000 meter högt som jag hoppats på, men 5952 meter. Högre än Kilimanjaro. Återigen: vi var de första där uppe någonsin. Ingen hade tidigare sett de vyer vi såg därifrån. Vi jublade!

Toppen! 5952 meter över havet!

Vi kom tillbaka till våra tält tjugo minuter före mörkret. Jag åt och föll sen i en dvala-liknande sömn. Under natten föll det mer snö. På morgonen hade en mindre vanlig variant av muckarsjuka infunnit sig. Faktum var att vi nu skulle börja den långa resan tillbaka till civilisationen. Inga vägar fanns längs den tänkta rutten – utan det var bokstavligen bara att släpa cyklarna över bergen och så småning om komma tillbaka till samma dal som vi lämnat några veckor tidigare. En dal där en riktig väg gick. En väg som till sist skulle leda till en restaurang…

Under dag 27, 28 och 29 färdades vi över en vit oändlig slätt med ett bergsmassiv på vår högra sida. Ett massiv vi var tvungna att ta oss över. Dag 30 nådde vi krönet på passet som var 5070 meter högt. Ingen väg fanns på många dagar färd åt något håll. Jag började bli mycket sliten -men känslan av att vara med om något stort övervägde det ändå till en positiv upplevelse.

Jag under dag 28...

Slättpassagen...

Vi släpade våra cyklar genom trånga isiga passager, över kullar och fält. På nätterna sjönk temperaturen ibland ner till minus 15. Jag började hosta och fick ont i bröstet. Att klättra resans sista berg lockade inte. Min reskamrat toppade berget ensam. Jag låg istället och läste en bok hemma i tältet. Jag kände en viss avundsjuka – men beslutet var helt rätt. Berget såg även för svårt ut för mig.

På väg mot det sista berget... Dag 30.

Naturen var mycket vacker!

Vi fortsatte sakta men säkert mot civilisationen.Vi följde botten på en flod. Stora stenar överallt, halvt begravna i snön. Det var jobbigt och frustrerande. Vädret var inte stabilt. När solen gick i moln var det riktigt kallt – när den visade sig var det för varmt i t-shirt. Fötterna malde av en isande kall smärta eftersom de hela tiden fick gräva sig genom lagret av snö eller hamnade i u-lage i de otaliga småfloder vi var tvungna att korsa.

Vår vardag – jag har ingen aning om hur många gånger vi korsade denna flod...

Dagen efter stod vi vid ett bildligt och metaforiskt vägskal. Vi hade två val. Vänster och uppför ännu ett 5000 meter högt igensnöat bergspass eller höger och därmed följa den allt starkare floden genom en smal klyfta i några kilometer. Vägen till höger var såklart mycket kortare. Skulle vi ta den och ha tur skulle vi ändå få ett helvete. Skulle vi ha otur skulle vi först få ett helvete och sen skulle det bli ännu värre och till sist skulle vi få vända om. Att vi skulle få vada med isvatten upp till bröstet långa perioder medan vi bar utrustningen på axlarna skulle med stor sannolikhet bli en realitet. Om vattnet blev för djupt eller om vi skulle komma till ett vattenfall skulle vi få vända om och då samtidigt ha förlorat dagar på omvägen. Ännu ett bergspass lockade dock inte mig så jag stack iväg nerför floden och rekade. Jag klättrade upp på en bergsvägg och befann mig högt ovan floden samtidigt som jag då och då tittade nerför stupet och det bruna forsande vattnet. Jag gillade inte det jag såg. Vi skulle säkert överleva den vägen, men inte mer än så. Till sist gav även jag min röst på bergspasset.

Passet var svårforcerat och full av tung snö. Med en del energi lyfte jag cykeln rätt upp för att förhindra plogbilseffekten och med tre delar tvingade jag den sen framåt. 10 steg. Vänta till andhämtningen blivit normal. Sen lyft, framåt, 10 steg, vila. Igen…igen…igen.

Kvällen den 34:e dagen campade vi mitt ute i snön några hundra meter under passets topp. Det var kallt -polarkallt. Men innan jag gick in i tältet tvingade jag mig att stanna ute och slå av isen som bildats runt ekrarna och bromsarna på cykeln.

Dag 35 kände jag mig stark. Det var en bra dag och jag kastade mig uppför de sista metrarna till passets topp.Vi gillade det vi såg. Vi såg slutet på vintern och anade den första vårdagen nere i dalen. Vi fortsatte framåt. I spåren av en familj jakar som passerat några timmar tidigare rullade jag nerför i djup snö – någon gång tappade jag balansen och ramlade ner på knä, smått skrattandes för mig själv. Väl nere för passets huvuddel väntade jag in John samtidigt som jag åt ett armékex och lite torkad frukt.

Toppen på passet – över 5000 meters höjd!

Dag 36 fortsatte vi längs en steniga flodbädd. Vädret var mycket bra och snön försvann i raketfart för varje meter vi sjönk i höjd. Vi kom ut till en större dal dar vi kunde leda cyklarna utan större problem och snart kunde vi periodvis sitta i sadeln och trampa. Snön fanns nu bara i vissa fickor och på alla bergens nordsidor. De gröna gräsområdena hade stora hål efter olika sorters gnagare och hela tiden såg vi dessa små djur kila fram och tillbaka mellan dem. I luften flög stora rovfåglar och senare skulle vi även få se vilda(?) baktriska kameler.

Jag mötte till slut våren – och en riktig väg!

Dag 37 nådde vi en riktig väg som vi följde med Taklamakanöknen i tankarna – men vägspärren dag 38 tillintetgjorde våra planer. För att göra en lång historia kort: vi blev arresterade och under en fem timmar lång transport blev vi förda till oasstaden Qiemo och där placerades på ett hotell och sedermera bötfällda. Återkomsten till civilisationen blev inte vad vi hoppats på.

Hotellrummet. Jag är inte riktigt lika galen som jag ser ut, men oerhört sliten...

I denna artikel har jag valt att utelämna nästan all information om platser och namn. Det är ett medvetet val från min sida. En längre men mindre ”censurerad” version av denna resa kan ni dock läsa om på min hemsida www.lostcyclist.com. Där heter resan ”A Winter in Asia”.

Ni kan även anmäla er som prenumeranter på http://www.lostcyclist.com/prenumerera/ och på så sätt följa mig under 2011-2012 då jag ska cykla och paddla från Kanada till Brasilien.

På min hemsida kan ni även läsa om andra resor jag gjort. I mitt CV finns bland annat en 350 kilometer lång kanotresa längs Nigerflodens jungfrudel i Guinea, två korsningar av Saharaöknen och en av Australiens outback på cykel och mycket mer. Sammanlagt har jag cyklat 6100 mil genom 74 länder och under tiden sovit mer än 1000 nätter i tält. Jag har jag även rullat ut min sovsäck i köket hemma hos en familj i Albanien, inne i en moské i Iran, på ett bygge i Spanien, på ett mission i Kenya, i en skola i Tanzania, i ett uthus i Bosnien, i en trappuppgång i Förenade Arab Emiraten, i ett Sikhtempel i Indien, inne i en kyrka i Sierra Leone, i en militärförläggning i Jemen, på en fritidsgård i Rumänien, på en brandstation i Libanon, i en husruin i Kina, inne i en polisstation i Etiopien, i ett klassrum i Zambia, under en rulltrappa på en flygplats i Singapore och på taket till en kiosk i turkiska kurdistan.

Vi hörs!

Med Vänliga Hälsningar
Lars Bengtsson

Om det är något fält som inte är aktuellt för dig, till exempel fältet för tidigare nationalitet eller liknande, fyll då i ”n/a”.
Alla fält som du vill lämna tomma ska fyllas i med ”n/a”.

Sektion 1: Personuppgifter

Foto: Fotot ska vara ett nytaget, välliknande passfoto, taget rakt framifrån. I färg med ljus bakgrund.

1.1 Ditt namn som det står i passet. Efternamn plus alla förnamn.
1.2 Kön, M = man, F = kvinna
1.3 Ditt namn skrivet på kinesiska, om du har ett sådant (till exempel om du tidigare varit kinesisk medborgare)
1.4 Andra namn du har haft, som till exempel namn som ogift.
1.5 Ditt namn skrivet i ditt originalspråk, om du till exempel kommer från Ryssland, Japan eller annat land som inte har samma alfabet som Sverige.
1.6 Din nuvarande nationalitet.
1.7 Tidigare nationalitet. Om du tidigare varit medborgare i något annat land.
1.8 Om du nu är medborgare i ytterligare ett land än det i ruta 1.6, skriv det då här.
1.9 Ditt födelsedatum i formatet åååå-mm-dd.
1.10 Födelseplats. Stad och land.
1.11 Numret på ditt ID-kort. I Sverige är det samma som personnumret.
1.12 Civilstånd. Ange om du är gift, ogift, frånskild, änka/änkling, eller övrigt.
1.13 Din nuvarande sysselsättning. Kryssa i rätt ruta eller skriv själv om inget alternativ stämmer.

1.14 Typ av pass. Kryssa ”Ordinary” om du har ett vanligt pass.
1.15 Passnummer.
1.16 Passets utfärdandedatum.
1.17 Plats för utfärdande av pass (stad, land).
1.18 Passets sista giltighetstid.
1.19 Kryssa i hur snabbt du behöver ditt visum. Välj det första alternativet för normal hanteringstid ”Regular for 4 working days”, välj alltså EJ ”Postal service for 2 weeks”.

Sektion 2: Reseinformation

2.1 Ange den främsta anledningen till att du vill besöka Kina:

2.2 Ange hur många inresor du vill att visumet ska gälla för
2.3 Uppskattat datum för din första inresa
2.4 Antal dagar du vill stanna som längst, per inresa
2.5 Adress och telefonnummer till de platser du kommer bo i Kina, i tidsordning.
2.6 Vem kommer betala för resa och uppehälle under din vistelse i Kina? Du själv, den som bjuder in dig, föräldrar eller övrigt.
2.7 Har du reseförsäkring/sjukförsäkring som gäller för din vistelse i Kina? Om ja så måste du ange namnet på försäkringsbolaget samt även försäkringsnumret.

Försäkring är inget krav för att få visum till Kina.

2.8 Namn, adress och telefonnummer till den som bjuder in dig, i förekommande fall.
2.9 Namn, adress och telefonnummer till din släkting, vän eller kontaktperson i Kina, i förekommande fall.

Sektion 3: Uppgifter om din familj, arbete eller studier

3.1 Din hemadress.
3.2 Ditt hemtelefonnummer.
3.3 Mobiltelefonnummer.
3.4 Din e-postadress.
3.5 Nuvarande arbetsgivare eller skola. Namn, adress och telefonnummer.
3.6 Dina närmaste släktingar (föräldrar och/eller barn). Ange deras namn, nationalitet, sysselsättning samt ditt förhållande till dem.
3.7 Kontaktperson i händelse av nödsituation.
3.8 Telefonnummer til kontaktpersonen.

Sektion 4: Övriga upplysningar

4.1 Har du besökt Kina tidigare? Om ja, skriv datum för senaste besöket, de platser du besökte samt syftet med resan.
4.2 Har du besökt några andra länder än Kina under de senaste 12 månaderna? Om ja, skriv datum för alla resor, vilka länder du besökt samt syftet med resan/resorna.
4.3 Har du tidigare haft visum eller uppehållstillstånd till Kina men stannat längre än tillåtet?
4.4 Har du tidigare blivit nekad visum eller inresa till Kina?
4.5 Förekommer du i belastningsregistret, i Kina eller i något annat land? Om ja så behöver du även bifoga registerutdrag från Polisen, på engelska.
4.6 Har du någon av följande sjukdomar: Allvarlig psykisk störning, tuberkulos eller andra infektionssjukdomar av allmänfarlig art?
4.7 Har du besökt länder drabbade av infektionssjukdomar inom de senaste 30 dagarna?
4.8 Om du svarat ja på någon av frågorna 4.3 till 4.7, var god utveckla ditt svar här.

Sektion 5: Övriga relevanta tillägg

5.1 Om du ska resa till Kina för att arbeta eller studera, eller om du söker visum i ett land där du inte är medborgare (till exempel om du har utländskt pass och söker i Sverige) så behöver du även fylla i en blankett som kallas Form V.2011B (finns här)
5.2 Har du något övrigt att tillägga som är relevant för din visumansökan?

Sektion 6: Signatur

Skriv under ansökan, och glöm inte datumet. Föräldrar (det räcker med en) får skriva under för sina barn under 18 år.

Sektion 7: Om ansökan har fyllts i av någon annan än sökanden, fyll då även i denna sektion.

7.1 Namn på personen som fllt i denna blankett åt den sökande.
7.2 Relation till den sökande.
7.3 Adress.
7.4 Telefonnummer.
7.5 Typ av legitimation.
7.6 Numret på din legitimation (personnummer)
7.7 Den som fyller i blanketten åt den sökande ska skriva under här. Glöm inte datumet.

Här är ett par fina bilder på kinesiska muren:

http://www.travellife.se/wp-content/uploads/2009/04/kinesiska_muren02.jpg
http://www.larghetto.se/artikel%20om%20AC-large-filer/kinesiska%20muren%205%20basbild.jpg

Sedan jag kom hem har jag inte varit ute och rest nånting alls, och innan resan hade jag i princip inte rest någonting över huvud taget. Kina skulle bli den ultimata och fulländade resan, resornas resa. Något jag drömt om i smyg väldigt länge men aldrig vågat göra. Till slut bestämde jag mig och då drog jag helt enkelt iväg.

Hongkong där jag först hamnade var en mjukstart. Inte så mycket till äventyr, och jag kände mig lite otålig hela tiden. När jag slutligen åkte vidare mot Shanghai så var jag mycket entusiastisk men jag fick en något dålig upplevelse tyvärr. Läs igenom mina tidigare inlägg så förstår ni (klicka på mitt namn under titeln ovan så visas alla i en lista).

I Peking kände jag mig lite mer lättad. Jag hade hittat hem på något sätt. Kanske för att jag kom så bra överens med mina hotellkompisar, men Peking har en helt annan stil än Shanghai. Breda fina gator överallt, mycket luft, stora ytor. Det passade mig bra.

Under mina dagar i Peking så hann jag inte med så mycket sevärdheter som jag hade hoppats. Det stör mig lite faktiskt, för det finns så mycket mer att se där än de få ställen jag besökte. Kinesiska muren var bäst och ärligt talat tror jag ingenting kommer slå det, någonsin.

Jag planerar att återvända till Peking snart. När har jag inte bestämt, men jag tror jag ska planera in en resa till nästa vår eller höst. Då ska jag besöka alla andra sevärdheter som jag missade under mitt förra besök och inte slösa bort så mycket tid med att dricka öl.

Om du ska besöka Shanghai inom kort så rekommenderar jag att passa på att besöka Dongtai Lu för inom en femårsperiod från nu, så kommer gatan och dess butiker att försvinna, detta till förmån för ytterligare utbyggnad av de nya området Xintandi. Dock sägs det att det även då kommer att finnas butiker som säljer antikviteter, men jag tvivlar på att det kommer bli samma sak som den mysiga lilla gatan som finns där idag.

Ha en mysig promenad på Dongtai Lu.

//Emma

http://emmasutsida.blogg.se

Populärast är nog skjortor, kostymer, kappor och rockar samt klänningar. Det ser man inte minst på de provexemplar som skyltas utanför alla de små butikerna som inrymts i denna tre våningar höga byggnad som ligger på Luijabang Lu 399 (korsgata Nancang Jie).

Ta din tid och spana runt bland butikerna, fråga om priset och jämför kvalité. När du väl bestämt dig så förhandla ännu mer om priset och gå därifrån om du tycker det blir för dyrt. När ni kommit överens om priset så är det en förutsättning att de kan sy plagget så du hinner då det innan du ska resa från Shanghai. Jag rekommenderar att man tar sig dit ytterligare en gång för att prova, är du inte nöjd så be dem att justera plagget tills nästa dag och då kan ni avtala om leverans till ditt hotell eller den adress där du befinner dig. Det brukar inte kosta så många kronor extra att få det levererat.

Jag önskar dig en trevlig shoppingdag!

//Emma

http://emmasutsida.blogg.se

Det känns lite svårt att summera min resa. Kina är ett väldigt stort land med olika ansikten. Jag tyckte det var ganska påfrestande ibland trots att jag bara var på ”lätta” platser och aldrig utanför storstäderna. Kineserna kan i princip inte prata engelska och det hade underlättat en hel del om jag kunnat prata lite mandarin.

Det som störde mig mest var dom stora kulturella skillnaderna. Saker som är oacceptabla här är vardag i Kina. Till exempel det där med att spotta, fisa, rapa, peta sig i näsan och allt liknande som dom gör hela tiden utan att skämmas. Speciellt spottandet är väldigt utbrett och hela tiden ser man folk stå och harkla sig ljudligt för att sen spotta ut en stor slemboll mitt på gatan. Det gör dom även inne på bussarna förresten. Vidrigt!

När jag ändå håller på och klagar så är det lika bra att nämna deras totala okunskap om hur köer fungerar. Det är klungor som gäller och den som tränger sig mest vinner. När man ska gå av tunnelbanan så får man slåss med folk som ska tränga sig på innan alla har gått av. Det kanske har nån naturlig förklaring nånstans, men jag tycker det känns som brist på respekt för andra människor.

Annars gillade jag Peking väldigt mycket. Staden har en skön och ganska avslappnad känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kinesiska muren var den stora höjdpunkten på resan, och det har även varit väldigt roligt att träffa alla olika människor från hela världen.

Det här blir sista inlägget om min resa som jag gjorde till Kina för några år sedan. Om ni vill lästa allting jag har skrivit, klicka på mitt namn som står högst upp under rubriken (dvs Joakim) så kommer alla mina inlägg upp.

Ha det bra!

På hotellet igen så kollade vi på ett par filmer och satt sen och snackade hela kvällen. Jag tänkte att eftersom det var sista kvällen så kunde jag vara uppe lite längre och prata. Mitt plan gick tidigt och jag behövde åka från hotellet redan sex på morgonen. När klockan var 2 på natten så tänkte jag att det var onödigt att gå och sova bara några timmar så jag satt uppe hela natten.